Aftonbladet – 3 november 1836, sida 2

ora vara lasare bekante med en öfversättning leraf: Nyttan af en obehindrad handel med de ädla netallerna, säger författaren, ehuru ännu belastad ned stor afund af en del personer, har likväl wumera blifvit allmänt erkänd af statsmän och agstiftare; men det är helt annat med sådane nskränkningar, hvarigenom åsyftas ett befordra andets egen iudustri. Det år välsannt att unler de sednare åren äfven i detta afseende nåra steg bufvit gjorda på en liberalare bana; nen vi tro ändock, att mängden at personer, som anse sig väl underrättade, äfven ibland de nest upplysta nationer, ännu äre starkt fätade vid det såkallade skydds-systemet, och att de samvetsgrannt tro, att allmänna interesset blifver materielt befordradt medelst ett absolut orohbhibitifsystem eller åtminstone genom inskränkning i inforseln af sådana artiklar, som kunna frambringas i landet. En sådan fördom kan också, man bör medgifva det, lätt uppstå hos enhvar, och är svår nog att utrota. De medel, som användas till upphandling af främmande artiklar, synas blifra tagna undan från de medel, som skulle underhålla och sysselsätta våra egua landsmän. Då t. ex. en enskild man köper franskt silke eller tyskt lärft, ar enhver benägen att deraf göra den slutsatsen att efterfrågan af dessa artiklar inom landet måste blifva så mycket mindre: emedan ännu icke en af tusende tänker på att göra sig reda för en sådan transaktions slutliga inflytelse. Den supponerade oförrätteo emot den inländske komstnären är det enda, hvarpå mängden fäster uppmärksamhet och derpå grundar den sitt omdöme och sin öfvertygelse om åtgärdens nytta eller skada. Det är derföre ej underligt om de, som på sådant sätt förgäta hälften af de omständigheter som böta tagas i öfvervägande , blifva bättre motståndare till en frihet, som då den blott partielt betraktas, endast synes medföra olyckliga resultater. Vi erkänne uppriktigt, att vi icke äro förespråkare för ett liberalt handelssystem , blott derföre , att det skulle i allmänhet vara nyttigt, vare sig äfven för jordens alla nationer. Ått det måste vara och äfven är det, må gerna anses såsom en ytterligare rekommenderande omständighet; men vi äre ieke nog kosmopoliter för att ensamt af detta skäl antaga det; och om det kunde bevisas a:t handelsfriheten, ehuru nyttig för andra länder, skulle vara skadlig for vårt eget, blefve; vi i sanning de sista att yrka återkallandet eller modifierandet af någon inskränkning deri. Vi skilje oss icke ifrån försvararne af skyddssystemet i fråga om ändamålet, utan blott om medlen. Vi äre hka litet benägna, som de, att befordra andra nationers fördel på vår egen bekostnad; och vi äre den fria handelns advokater, endast af fullkomlig öfvertygelse, att den skada som införseln af utländska produkter påstås medföra, är fullkomligt inbillad; och att i verkligheten den ena nationens rikdom och välstånd befordras gevom en oinskränkt handelsgemenskap med de öfriga. oo Då man närmare undersöker importförbudens eller importpålagornas natur, finner man, att de ej kunna göra den ringaste tjenst åt dem, som sysselsätta sig med produk ionen af sådana artiklar, hvari landet har en naturlig ofve.lägsenhet eller som kunna åstadkommas till lita godt köp, som på andra orter. — Häruti äro alla ense. Ingen kan väl betvifla, att den största och vigtigaste delen af alla nationers näringar äro i detta predikament; — eller, att de antingen drifvas under serskilda natu:förmåner i jordmån, klimat, eller öfverlägsen konstfärdighet, eller i dessa afseenden åtminstone stå på samma punkt med dem i andra länder; och 1 begge dessa fall är det alldeles omöjligt, att de kunna lida något men genom den oinskränkta tillåtelsen af fremmande produkters intörsel. Iaskränkningar, för att utesluta eller fjettra importen af sådane artiklar , måste i verkligheten blifva helt och hållet utan all påföljd. De kunna nemligen blott ega någon inflytelse då de träffa sådane artiklar, som icke kunna anskaffas i landet, eller som kunna dit införas utifrån för bättre köp, än de i landet framalstras eller vllverkas. v Det är klart, redan wid första blicken på saken, att ett sådant inskränkningssystem står i strid med alla de principer, som bestämma hvarje klok mans handligssätt i enskilda hfvet. Icke en enda tänker på att sjelf förfärdiga al!t hvad kan behöfver, eller att kunna hos sig Å mood man. Ang