Aftonbladet – 20 oktober 1836, sida 2

kelse. Men den högsta utmärkelse är att stå främst. I ju högre grad den högsta grad af välförhållande hindras att hinna främsta rummet, i lika grad förstöres bevekelsen dertill, och i samma grad nedhålles samhällets dygd. Endast då står dygden högst, när premia virtutis äro högst. Men tillkonstlade rangbestämmelser äro ett påhitt att hindra premia virtutis att stå högst. För att få hog rang, måste vi således hafva låg dygd; det är en del, och blott en del, af hvad den varan kostar oss. Men af alla slags privilegier är det utan jemnförelse det vigtigaste, som består i politisk magt. Vår mening är icke att ingå i en omständlig framställning af dess verkningar; men de detaljer, som vi ämna anmärka, förtjena den djupaste uppmärksamhet, det måste man erkänna. Ett privilegium af politisk magt måste bestå antingen af domaremagt, administratif magt eller lagstiftaremagt. Här hos oss hafva vi prof på alla delarna. — Den högsta af alla våra domstolar, den som dömer i sista instans, är sammansatt af ärftliga domare. Hela administrativa magten i massa ligger hos en individ genom arfsrätt, hvilken individ äfven har en stor del i domaremagten, genom sin uteslutande rätt att benåda ; och då vår Jagstiftande magt, enligt den antagna grundsatsen i konstitutionen, är delad i tre delar, existera två af dessa tre delar under form af privilegium , och endast den ena är fri. Ingen bestrider , att det icke bör finnas någon pohtisk magt, som icke är till för samhällets bästa, och att om, på något håll och under någon form, finnes ett enda grand dylik makt, som icke är för samhällets bästa, bör det undanrödjas. Och ihvarföre? icke blott derföre, att det är öfverflödigt, utan derföre att det är skadligt. Politisk: magt är magten att befalla ; och det innebär förbindelse att lyda. Men hvarföre skulle jag vara underkastad den förnedringen, och den försakelsen, hvars gräns jag ej känner, att lyda någons befallningar, då det icke är för något nyttigt ändamål? Framför allt, hvarföre skulle de millioner, som utgöra samhället, vara underkastade den förnedringen och det förtrycket att lyda någons befallniogar, då det icke är för något nyttigt ändamål ?) Men den vigtigaste betraktelsen af alla återstår annu att framställa. All politisk magt, som existerar under form af privilegium, har ena fallenhet för att brukas på ett skadligt sätt. Detta gäller visserligen om all politisk magt; och derföre äro alla kloka män böjda för att sätta tillräckliga kontroller på dem, d. v. s. ställa sakerna så, att det skall vara mot magtinnehafvarnes eget intresse att göra elakt bruk af magten. Men hela den delen deraf, som är förlänad under form af privilegium, är till en viss grad oåtkomlig för kontrollen. Så vidt, den är detta, är den också högst oklokt tilldelad. Den är en magt nedlagd uti individers händer, för att brukas till deras egen fördel, på det öfriga samhällets bekostnad. Men att upphöja en klass eller ett stånd af menniskor genom att gifva dem magt, den de kunna bruka till befordrande af egna fördelar, på det öfriga sambällets hekostnad, är att uppställa en korps af fiender till det öfriga samhället; ty de skola bestämdt komma att handla såsom fiender, d. v. s. befordra till det yttersta sin egen fördel, utan att bekymra sig om den skada, de göra det öfriga samhället. Deras oaflåiliga sträfvande skall blifva att till det högsta möjliga utsträcka sin magt. Detta skall besmyckas med alla möjliga falska färger. Skriftställare skola värfvas, somliga med pengar, andra med ett nådigt leende, att befordra det med sofisteriets hela styrka. De författare, som framhålla det i dess rätta dager, skola förföljas med smådelse, om man icke har något mera direkt sätt att förfölja och kressa dem.) Finnes det, så skola de släpas 1 fängelser och beröfvas sin egendom, till dess deras undergång är fullkomnad. Sådant folk vet full väl, att deras magt att tena sig sjelfva på samhällets bekostnad skall försvinna, så snart en väl inrättad styrelse vinnes, Således finnes ingen ting, som de hata med så) Om ändamålet äro visserligen många färdiga att svara författaren. De skola säga honom, att han icke uppställt sina frågor ärligt; och nekas kan ieke, att de hafva skenet pmm ss Men 2 anda sidan kan man aj hele