dan i!ska, som hvarje närmande till en god sty relse och alla dem, hvilka med någon framgån arbeta på dess ernående. Om de kunde mörd alia sådana med sina blickar, hvilken innerli glädje det skulle vara för dem! Tmedlertid gö ra de allt, hvad de kunna, med sin pestilentia liska andedrägt: de äflas att förgifta deras nam och rykte. Eho som framträder såsom nitälska re för en god styrelse, honom kalla de en bof som vill förstöra all styrelse och införa anarki Eho som framställer styggelserna af en förskämt ecklesiastik-inrättning, honom kalla de en atheis och skulle gerna inbilla oss, att han är lika af skydd af Gud, som af dem. 2 Det är ganska olyckhgt, då en stat äger inom sig en corps af fiender, sådan som denna. Men då man begår den dårskapen att skänk: en magt, som gör menniskor till deras medborgares fiender, gör man imedlertid den störste skadan genom bortgifvande af lagstiftningsmagten, Så länge denna magt är väl ställd, finnes något botemedel. Lagstiftningsmagtens bud är! det högsta budet; och den kan sätta gränser för utöfningen af all underordnad magt och hålls den inom nyttans väg, åtminstone inom oskadlighetens. Men när lagstiftningsmagten lägges deras hand, hvilka hafva fördel af att bruk: henne till egaa ändamål, då går det hastigt och oemots åndligt till missbruk och olyckor. (Forts. e. a. v.)