Aftonbladet – 20 oktober 1836, sida 2

Hittills hafva vi blott betraktrat de verkningar på samhället, hvilka frsmbringas af en menniskoklass med stora, genom serskilda lagar mot skingrivg skyddade rikedomar, men utan politiska privilegier. Nu vilja vi betrakta, hvilka verkningar frambringas genom tillkomsten äfven af politiska privilegier. Preivilegium vill säga någon fördel tillagd en individ eller en klass af individer, och hvari andra i samhället icke ega att deltaga. Dessa privilegier bestå i ett af tre: antingen pengar eller värdighet eller magt. Fullständigt är privilegiet, då det, såsom vanligen är fallet, förenar alla tre. Låtom oss se till, huru de visa sig i sia verkningar, hvart och ett för sig.) Med penningeprivilegiet menas icke åtnjutandet af en menniskas egen förmögenhet, vare sig stor eller liten ; ty det tillkommer hvarje samhällsmedlem , den ene så väl som den andre. Det betyder serskildt tilldelade penmngar. Det märkligaste exempel på dylikt är den frihet från kronoutskylder, som fordom var ett af Franska adelns privilegier. Smecure embeten i England, fordom ganska betydliga och ämnade att tilldelas förnäma, är aåfven ett exempel. Det behöfves ej anföra flera; och det är solklart, af hvad denna fördel för några få består: den består af våld mot mängden. Så mycket utpressas från mängden, för att det må utan skäl ges åt de få. — Detta slags privilegium är således alltid gement; och vi måste icke tillåta vännerna af denna gemenhet att, såsom de hafva stor lust att göra, förblanda den med ett annat, som icke är gement: belöning för vigtiga tjenster. Denna är icke något privilegium; hvad som på det sättet utlägges af folket, utlägges till dess egen fördel, för att försäkra det om tillgång på dugliga tjenstemän; och om dylika belöningar samvetsgrannt tilldelas, kan hvarje individ i samhället, så väl som någen annan, göra anspråk på dem. Om tillkonstlad värdighet kan sägas det samma, som om hvad vi nu vidrört. Vi säga, tillkonstlad värdighet, ty det är endast denna sem innebär något privilegium. Värdighet, förvärfvad på naturlig väg, såsom genom öfverlägset förstånd, öfverlägsen välgörenhet; öfverlägsen bildning, är öppen för täflan af hela samhället; äfven den värdighet, som härledes från de associaitoner af öfverlägsen rikedom, hvilka finnas hos oss, och hvilkas verkningar äro af en mera blandad natur, nekas icke någon samhällets mediem, som kan förvärfva rikedom. Den värdighet, vi mena, är den, som meddelas af tillkonstlade utmärkelser : genom titlar, genom rang eller något af de öfriga påfond, hvarigevom, utan afseende på de naturliga orsakerna till värdighet, en individ eller klass upphöjes. Här framtränger sig en anmärkning, som är af högsta vigt och som allt för länge blifvit förbisedd: hvaraf beredes denna värdighet åt den ene eller åt de få? Svaret är ovedersägligt: af de öfriges nedsättande. En menniska upphöjes öfver andra endast derigenom, att man nedsätter andra under henne. Men om jag nedsättes under en atnan utan skäl, så är det en oförrätt mot mig; det är en orättvisa, ett våld. Om en annans ficka fylles ur min, så erkänner hela verlden det mot mig begångna våldet; men min värdighet är mig kärare än min egendom. Om således min värdighet minskas, för att öka en annans värdighet, förorrättas jag på en vida ömtåligare punkt. i Det påfundet att förnedra ett samhälle, för att upphöja några få, är icke ett lyckligt påfund; det är orättvist i ändamålet och fördertligt i verkningarna. Ett förnedradt samhälle är icke ett ämne för trefliga betraktelser. Det är ett samhälle, der alla menniskonaturens dyrbara egenskaper stå på en lägre punkt, än de skulle stå, i fall denna olycksaliga orsak till fornedring icke funnes. Då en man hunnit till en högre ståndpunkt och anseende genom intellektuella egenskaper, g:nom en kedja af nyttig verksamhet för sina medvarelser, genom frambhållande af en föresyn af det älskvärda i sina nöjen och i sin smak, eller ändteligen genom en ärligen förvärfvad stor förmögenhet, hvarföre skulle han då se sig frånröfvad en del af den värdighet, som dessa förtjenster böra skänka? Men ett dylikt röfveri öfvergår honom, då en del af värdighet 4) Privilegium betyder väl, i sin äldsta mening och enligt etymologien, ingalunda nödvänPer IT 1 a 1 Å Fa AE oo ooo a 1