Aftonbladet – 15 oktober 1836, sida 2

Knappast har kanske morgonsolen följande dag tittat in bakom gardinen i vår frikostiga och c sömniga ungkarls sängkammare, förr än en påI; flugen slyngel knackar på dörren och presenteli nar monsieur en liten räkning för. gudalifvet !! förlidna qväll. Lyck!ig den som då, likt ArI mand, eger en mor, lik fru Dermilly, som lä! ser i sin sons ögon och öppnar sin sekretär !.,. : Eller har kanske grefve N. N. en häst mer än hi han !gör med. Visserligen kostar han siva modiga guinder, men det är en fullblod med de ädlaste anor och har vunnit pris i England. Det vore dock en häst att ega! har herr Armand kanske någongång halfhögt suckat för sig sjelf. Och fru Dermilly skickar säkert, 1nnan man vet ordet af, sin kommissionär, att! uppgöra köpet med den höggrefliga hastvännen, och surprenerar en vacker dag sin älskade son med: den fyrbenta presenten... Eller är en. vacker landtegendom till salu, herr Armand bar verit derute och beundrat dess anläggnin-: gar, parker, slott, jagthagar; — detta är verkligen just nu förhållandet, — fru Dermilly l: håller redan på att köpa ett sådant gods åt sin : kära Armand, hon ärnar ge honom det tilll. bröllopsgåfva , ty hvad hon länge önskat, skall . nu, så framt hon får råda, med det första gå i verkställighet: Armand skall gifta sig med en sin kusin Mathilda. Men herr Armand, i allt annat en lydig och erkänsam son, råkar olyckligtvis i denna enda sak ha sin egen vilja, rakt motsatt sin fru mors. Han ämnar nemligen på intet vilkor gifta sig med sin kusin. Denna slägting är honom alldeles : obekant, han vet sig icke sjelf ha sett Mathilda sedan barndomen , ty det är först i dessa i dagar hon af sin goda tant, fru Dermiliy, skall tagas ur pensionen, der hon bittills tillbragt ett obemärkt klosterlif; enligt hvad man säger, är det likväl en ganska älskvärd flicka, skön som en ros, full af oskuld och alla möjliga talanger, dessutom, om jag icke missj tager mig, egarinna af sina fullvigtiga tunnor guld, och hvad för en friare icke är lappri, utan både far och mor, att vänta lifvet ur. Men en skönhet, som ännu icke i någon talsalong dansat pensionsdammet af sig, en skönhet med grammatika och katekes ännu på läpparne, en skönhet med fingrarne ännu sönderstuckna af Iden skolariskt flitiga brodernålen, är icke rätt intressant för en så subtilig man af verld som herr Armand. Dessutom har han redan längt för detia i hemlighet skänkt bort sitt hjerta på annat håll. Och i sanning, hvilken som icke sett Mathilda, skulle omöjligt kunna förblifva I kånslolös för den skönå Clarisses fångslande bohag. Clarisse, en fattig flicka, men af förnäm familj, har allt sedan sina föräldrars död ; varit upptagen som pupill i fru Dermillys hus. Det dayliga umgänget mellan henne och sonen i huset har småningom och obemärkt fängslat det unga paret närmare hvarandra. Herr Armand bar sett för länge i hennes vackra ögon. I Ögonrspel är ett farligt spel. Han har slutat I med knäfall och handen på hjertat, han har lövurit henne i tysthet en trohet i lif och död. I Att lefva lycklig föruten henne, se der hvad som år unga herren platt omöjligt! De äro skapade för hvarandra. Ciarisse är skön och ung, äfven hon har talanger, och det är en it vera, det är en en gen lemsn. och annat om den det koketteri, i så fin verid 1 hennes sätt c iden parfym len dame, iMan hvis H Fru Bermilly st, nagot så Det har i jaga naste , att en gång få trycka Mathilda täll sitt bröst, och med ens äro nu Eu i törboppni 2: I b , som dotier alla luftslott ramlade. Hon söker med lämj tal och moderliga föreställningar imponera på therr Armand och böja hans föressts, hon be. handlar honom, såsom det heter i kemien, öm5om på torra och våta vägen, med moraler och tårar. Förgäfves. Han ger icke med sig. ClaHsse eller ingen! ty se, han älskar henne för evigt, ja för evigt! 2 ar fr . . Fru Dermilly är förkrossad, Armand är i ll oo om m äv a a a