gratiöst fantastisk sats ljudligen besvara den hemlighetsfulla pianistens kling-klang. Den sköna störtar ut, hon är alltför musikalisk, för att kunna motstå frestelsen att lära närmare känna en mar, som har en så vacker ton i sin fiol och för sin stråke med sådan gratie. Det är den sköna kusin Mathilda. Kallad ur pensionen af sin goda tant, sompå visst tecken trott sig finna omständigheterna allt mer mogna för sin plan och en möjlighet icke aflägsen af något väderombyte i den der passadvinden för evigt af herr Armands kärlek, har hon just förlidna qväll anländt till godset men genast blifvit tills vidare undangömd, för att först vid gynnande tillfalle framträda. Hon har gifvit fru Dermilly ett heligt löfte på att icke sjelf på något sätt ge sig tillkänna, men att tilta ut genom dörren, för att bättre höra sin kusins fiol, detta måtte aldrig vara farligt, och om han redan skulle gissa hvem hon är, sådant rår ju hon icke för, det vackra barnet. Kusin Armand gör också snart det sednare ; Mathilda är visst icke nog glömsk af sitt löfte till tanten, för att sjelf säga honom sitt namn, men hon är för uppriktig och naiv, att han icke ändå lätt skulle komnia verkliga förhålländet på spåren. Han står som förtrollad för den hulda varelsen; så mycken oskuld. så mycken fågring har han ännu aldrig sett. Har man hört maken, hon gör horom nästan sin kärleksförklaring! — Man måste. anmärka , att Mathilda en gång förut inkognito sett sin kusin och redan då bhfwit litet kär i honom. — Och den stackars Armand, som älskar, som, gud forlåte det ordet! måste älska Clarisse för evigt! . . : Nej han gör det icke, han kan icke göra det! fröken Clarisse får ursäkta, men han kan numera icke älska någon annan än. Mathilda . . . omöjligt någon annan, men henne för evigt! Se denna gången är det verkligen och oå:erkalleligen för evigt! man må såga hvad man vill, förut har han endast älskat som en stackare, men detta år en alldeles fullkomlig kärlek, en kärlek för evigheten! Fru Dermilly ser sig förekommen, hela hennes vackra plan kunde lätt ha gått om intet, men som saken nu tagit lag, har hon naturligtvis icke annat än allt skål att vara belåten. Till råga på all lycka, åtbär så, att just i dag en Engelsk Lord Carlisle, en af de der stormrika räfjaga: ne och OO Connellophobisterna, och som för flera år sedan på en resa genom Frankrike vid något tillfälle sett fröken Clarisse, hvars bild ifrån den stunden aldrig vikitur hans hjerta, på en ny tour genom la belle Frauce företagen af honom hufvudsakligen för att söka upp sia sköna Fransyska, atländer till fru Dermillys ezendom och bjuder uti vidare om:vep fröken Clarisse sm band. IHvem kan undra på att dottern af em högförnäm familj anser detta parti vida mera passande för sig än det med en ofrälse posstssionat, om dermed också medfoljer den mest romaneska kärlek för ewieot, sådan som hennes. fästman herr Armands. Det har någonting obesk. ifligt lockande tör en flicka med Clansses aristokratiska blo d, ants få vid sidan af en peer af England gunga i sin landar på Lon dens gator, och få rutorna på vsgnen inslagna af den plebejiska hopens stenar och kålbufvuden; det ligger hån för folk af börd något utaf mar tyr, som är ogemeont upplyftande och smickrande för ens själfvänsda! Lorden är enträgen , igtvis till ena början att så med sia förra fästmein, afsjord va st ga Eng ha Saker okruse: 1 o s an fa IC.P ? 1 I iingre motstå så mycken kärlek. I samma ögonblic! . J ligger sin sens hard i då l a hört i våningen — och vår goda bören a evigt : e Dn 7 en af de! bättre, som igare tiderna pb Jårs blifvit : i A uppsatta. Mamsell CC. Fricker, som den Iket röken Clarisse, och Mamscl Westerdehl, Som den naiva, till och med nå got för naiva bvsia Mathilde, äro båda på sin plats, ch pjes en gilves i det hela gansta oklanderNat. Vi förmode också att den skall åtminstone äfverlef.a många af sina syskon, om. man än, såsom Armands exempel lär 0ss, icke bör . Too 1 Amend. IT ns . -OO SS al