blyg mHet lbch känsla af eget värde ligger icke uti detta vädjande till sin föregående ? vandel, samt uti den obetydlighet hon gifver sitt eget jag och sina åsigter bredvid Evwcellensens; huru skön cch sublim är icke sammanställningen mel lan uppaffringen af dennes borgerliga loga a ena;sidan och: den: belöning han derför i en framtid har ati skörda utaf historien, å den andra, soch huru lärorik för samhället, underrättelsen att ea Statsministers ställande för RiksRätt för dess råd i konseljen, hvilket frambragt denna sentimentala sinnesförfattning hos Minerva, innefattar en flentlighet emot. all verklig konungsmakt och är eti uttryck af revolwionsväsendet. Häraf böre vi en gång lära inse, att då Sveriges lagstiftare år 1809 förutsatte, att Kondngens Rådgifvare här i Sverige skulle kunna ställas: för BikeRätt för sina råd, eller anmälas entigt 107 f:a till entledigande, så hafva dessa Lagstiftare, tom ostridigt velat skapa, en verklig konungamakt, emedan de lagt en så stor öfrervigt af måkt i Konungens. händer, ingalubda menat, att en så subversiWv id, som, att tillställa en Riks-Rätt, någonsin i sjelfya verket :borde tillämpas, e eller någon verklig an-. sva.ighet komma i fråga; och det är för att bidraga: till denna Helsosamma läras utbredande, som Vi! här tagit oss friheten att citera ett längre utdrag af Minerva. Dervid anse vi några vidare! -koemmentatier Så mycket mer öfvertlödiga, som man onekligen är skyldig Minerva den rättvisan att örkänna, hvad som u:gör hufvudsumman af hennes förklaring , nemblgen stt hon icke : behöfver låna ultra-rovalistiska grundsatser?! från någon annan och att hon således:icke i de Norska sakerna är Hr Statsministern Lövenskiolds egentidning, ehuru å andra sidan ingenting hindrar, det hon kan synas ditasom hans organ, då en så lycklig öfverersstämmelse eger rum emeilan hans åsigter och hennes. Att hon bu på en tid uteslutande befattat sig med de Norska ärenderna på ett!:sätt, likasom om hon endast existerade för att-bhäri Sverige uppträda emot det Norska Storthinget, just då sådant som mest kunde intressert Hr Lövenskiold, finner i alla fall hvar och efi är en ren tillfällighet, i sypnerhat då icke blott de högst uppsatte,? utan hela allmänheten känner, huru högst, ömtålig hon är fö allt slags irflytelse. Blott en omständigh et tyckes måhända fordr: en liten förklaring i afseende på frågan om sammanhanget emeilan Minervas artiklar och Statsministern: Lövenskiold. Minerva har nemligen visat sig ega god tillgång på flere Norska tid: ningar; som icke i prenumerationsväg komme hit till:Sverige, och deribland en från Trondhiem, fom hvilken Morgenbladet anmärkt, at den iclie en gång finnes i Christiania, emedan Redaktionen förklarat sig icke kurcn: efskiska den med mindre 25 exemplar prevumererades. Huru har den och era andra d? kommit i Minervas händer? Att deremot H. Exc. Lövenskiold kan hafva en lätt tillgång pi dem med Norska kabinettsposten är naturigt, och när man då tager i betriktarde, att bien ska Minervas Red. :på den sednare tiden, euligt hvad allmänt säges, umgåtts på en åerdele: intim och vänskaplig fot i Statsministerns hu, -— en oms ändighet, som för öfrigt är både in. tressant och hedrande för båda ad — Si synes det icke osannolikt — vi säga visst icke bestämdt att så är — det Minerva Red. KH. Excs åtminstöne kunna vara till hvara tjenst i så måtto, att Pr Statsministern t nerva-Red. endast för kuridsitetens, skul Norska bladen tillhanda, och Minerva derewvio — af ecen drift och uwian något sl se frön Mainis sterns si ida, sak för Mm sakför — Da vi ört det vit Eedrs Kårinoos rätten målet emellmt. Kv kt