Aftonbladet – 20 september 1836, sida 2

Me JOD 8 garnas Recensent, icke uti sjelfva verket gjort något annat, än att jag i de sednare detaljerade recensionerna fyllt de luckor, hvilka funnos i de första korta anmälanderna. Men äfven om ett annat förhållande antages, äfven om ag, blärdad af författarens talang, färgprakten och den djerfva teckningen i hans taflor, vid den första flyktiga genomläsningen, i vissa hänseenden orätt bedömt hans arbete, så var det en desto mera oaflåtlig pligt att, då jag vid en närmare granskning fann mitt misstag , icke förnya det, heldst då planen blef att såsom Trones artiklar kringsprida dessa skrifter äfven till den allmänhet , som saknar förmågan att deruti skilja hvetet från agnarne, guldet från — slagget. Om detta är inkonseqvens , så blir den åtminstone i min tanka icke klandervärd. Konseqvensen hos den bildade menniskan fordrar att ärligt söka det rätta, sanningen, och säga den, utan farhåga för följderna; men den fordrar icke , tvertom den fördömer , det envisa vidhållandet af ett misstag eller en förvillelse äfven sedan denna blifvit insedd. Detta om den föregifna exempeilösal omkastningen eller inkonseqvensen i de sednaste recensionerna öfver Skildringarna. Läsaren finner OR S RRTEVIA ER 4 mA fm fd LKK l ; 4 deraf, dels att någon sådan , i logisk paralell,l. egentligen icke förefinnes, dels att, om ock nå-l. gon skiljaktighet i omdömen existerade , sådant! icke innefattar skäl till någon annan anmärk-! ning, än att Rec. icke varit nog skarpsynt attl genast upptäcka den orm, som doide sig bland blommorna — en förebråelse, med hvilken han, i sådant fall , måste åtnöjas, och ett fel, hvarför obehaget af denna skriftvexling synes vara ett tillräckligt straff. 2 2:0 Vidare erinrar Hr Cr. mot undertecknad , att han oärligt uppgifvit anledningen ull en vänskaps utgjutelse mot Hr Cr. i en enskild billet, hvaraf Hr Cr, funnit för godt att lemna allmänheten förtroende: Hr Cr. påstår nemligen att anledningen varit en annan, och hänvisar i detta afseende till Polisens protokoller för 1832. Det är i sanning att drifva djerfbeten nog långt. Jag, som skret biljetten, måste väl känna anledningen dertill bättre än Hr Cr. som emottog den — och znitt ord måtte väl, åtminstone I förhållanden , som angå mig sjelf, ega något mer anspråk på tillförlitlighet än författarens af Skildringarna! Anledningen till min i biljetten mot Hr Cr. yttrade erkänsla war således den jag uppgifvit: ty den händelse , hvarpå Hr Cr. alluderar genom sin hänvisning till Polisprotokollerna , föreföll mig då såsom nu, så vidt den egde gemenskap med Hr Crs och mina förhållanden , långt mer obetydlig, än den småsak jag anfört, och som åtminstone hade något resultat. Då emedlertid Hr Cr. nu erinrat derom och allmänheten ej bör sväfva i okunnighet om beskaffenheten af den kritiska, ställning hvaruti Hr Cr. skall bistått mig, så vill jag endast upplysa att saken alldeles icke rörde mig, utan en anförvandt och trenne hans unga vänner. Ett par af dessa hade nemligen under en mörk afton råkat i någon querelle med brandvakten, hvarföre de och deras sällskap påföljde dag kallades till polisen. Att detta föreföll dem obehaszligt, var icke underligt. De anmodade således mig att, genom någon bekant af polismästaren, låta enskildt upplysa denne sednare om sanna förhållandet samt derigenom, som de hoppades, afböja alla vidare följder af uppträdet. Det är sannt, att jag dervid å deras vägnar vände mig till Hr Cr., som den tiden ansågs stå i nära relationer till Polisstylyrelsen. Sedermera erfor jag ock, att han lärer användt sina bona officia , ehuru dessa, enligt hvad man sagt mig att han sjelf uppgifvit till en af de i saken invecklade, varit fruktlösa; emedan polismästaren förklarade sig skola förfara allvarsamt med piltarna. Vid den serdeles b noggranna och åtminstone icke för ynglingarna partiska ransakniugen visade det sig emedlertid mer än uppenbart, att den arrestering , som (påstods vara tillämnad, icke, utan det öppnaste lagbrott och derpå följande ansvar , kunnat ega I rum , utan blef målet förvist till laga domstol (Slottsrätt) , af hvars protocoller , hkaledes för 1832, Hr Crusenstolpe kan inhemta, att den af honom åsyftade tredje personen blef fullkomligt frikänd: de tre andra dömda till några o— — —LLL tiver och planer , som aldrig inträffat eller funnits, utom i memoir-tecknarens egen inbillning eller åtminstone aldrig