Aftonbladet – 20 september 1836, sida 2

betydliga böter för oljud på gatan ; hvaremot brandvakten för begagnadt våld dömdes till ganska ansenligt kroppsstraff. Att vid så beskaffadt förhållande Hr Cr. skulle för sin goda vilja att tjena en min (af Hr Cr. tillika personligen känd) anförvandt , uti en affår , der hans biträde, om det behöfts, blifvit lika fruktlöst, som det nu verkligen var obehöfligt, söka att inför hela Svenska allmänheten göra gällande anspråken på erkänsla från min sida och således tvinga mig att framlägga berättelsen om en sak, som rörde helt andra personer — utgör utan tvifvel ett interessant bidrag till Skildringsförfattarens karakteristik. 3:0 Hr Crusenstolpe anklagar mig att hafva på ett sårande sätt anfallit hans personlighet. Om detta skedt , så har det ej skedt förr än han dels qvahficerade en af mig författad uppsats rörande hans skrifter, såsom härledd af lömskt fismeri, skenhelighet m. m., dels personligen anföll mig, medelst tryckningen af mina enskilta bref och insinuationen om det slags opposition, hvarti!l jag skulle bekänna mig; att dessa anfall, då jag enskildt svarade Hr Cr., kunde sätta blodet i något mer än vanlig svallning och komma mig att doppa min pensel i färgen af en mer än ögonblicklig vrede, bör icke serdeles förundra. För att tåligt och med tystnad fördraga gemena och orättvisa insinuationer, de må gälla mig sjelf eller mina vänner, dertill eger jag ännu icke tillräckligt kall blod, ehuru jag visserligen börjar inse, att, med personer af den sinnesart som de, mot hvilka jag nu kommit att strida, något annat medel än jernhård likgiltighet icke återstår för att få vara i fred. Serdeles anmörkningsvärdt är det likväl att den, hvilken så skoningslöst som Skildringsförf. anfaller personligheten inom dess mest fridlysta områden, samt utan tvekan fråntager andra deras medborgerliga namn och rykte, kan vara så ömtålig för en och annan hänsyftning rörande hans egen personlighet — eller ett framkastadt tvifvel, huruvida han icke ser grandet i sin broders öga, då han blundar för bjelken i sitt eget. Emedlertid torde det vara fara värdt, att de nya bidrag till sin karakteristik Skildringsförfattaren gifvit, äfven genom denna skriftväxling, småningom alltmer och mer minskar kretsen af de troende, hvilka, vare sig för att undvika obehaget af en personlig brytning med en vän från yngre åren, då man icke personligen blifvit af honom förolämpad, eller af retelsen och intresset att umgås med en talangfull och snillrik person, hitintills icke afbrutit fordna umgängesoch vänskaps förhållanden. Måhända är det icke alla, som hafva koatenans att låta dessa förhållanden fortfara, under äfventyr att endera dagen få se sina enskilda biljetter och I samtal, mer eller mindre fullständigt och troget, Tciterade i böcker och tidningar: erkänslan för Ide obetydhgaste enskilda tjenster vindicerad inIför allmänheten, och de enskilda vänskapsutI gjutelserna? lagda till basis för ett mer eller mindre varaktigt bålverk af smädelse. 4:0 Något svar å de för min enskilda och politiska karakter serdeles förnärmande framstållningar, hvartill Aftonbladet, besynnerligt nog, hemtat lanledsing från någonting så obetydligt som en förment inkonseqvens i omdömet öfver en politsk flygskrift, kan ej komma i fråga. Jag vill i det längsta tro bevekelsegrunden härtill icke hafva varit någon önskan att sudla mitt medborgerliga namn och rykte, utan att de hårda uttrycken endast varit resultatet af en sjudande I ögonblicklig förbittring. Men vare harmed huru som helst, i denna del ämnar jag ej inlåts I mig i någon tvist eller förklaring.) Kunna icke ) En liten upplysning anhåller jag likväl få lemva. Aftonbladet har nemligen uppgifvit, del jag skall hafva nedsatt skildringen af offentI liga personer, dem jag förut ansett icke l kunna vara offentliga nog, äfven i hvac ?som sker bakom kulisserna. Nu är likvä Sr DF