Aftonbladet – 20 september 1836, sida 2

och vänner i landsorten, skyndar Undertecknad att besvara en till honom adresserad epistel, införd i det Femte Aftonbladet den 8 dennes, hvilken synes hafva kommit serdeles väl till pass, för att under hans frånvaro bearbeta opiniocnen till nachdel för undertecknad såsom Recensent af de s. k. Skildringarna. Emedlertid lärer publiken föga intressera sig för ex polemik , som numera synes vilja öfvergå endast till enskildt gräl. Min pligt är således att i möjligaste mån vara kort i det svar, aktningen för allmänheten påkallar. Det skall för redighetens skull indelas i punkter. 1:o Herr Crusenstolpe har beskyllt mig att vid bedomandet af hans skrifter hafva förfarit inkonseqvent? samt handlat efter konsiderationer och impuls, i det han förmenar att de korta anmälanden angående Skildringarna, som under åren 1834 onh 1835 förekommit i Dagligt Allehanda och hvilka Herr Cr. tillskvifver mig, såsom varande medlem af samma tidnings Red. , varit alltför obetingadtlofordande, för att sedermera lemna rum för de anmärkningar emot samma skrifter , som i de mera detaljerade recensionerna influtit. Härvid har dock Herr Crusenstolpe glömt, eller velat glömma, hvad som dock troligen ingen som med uppmärksamhet jemför anmälanderna med recensionerna förbiser, att nemligen loforden i de förra egenuigen gälla författarens sällsynta talang, skrift ställaroch kombinationsförmåga, de flera träffande karakteristiker han lemnat och de interessa0ia facta han framdragit; då de sednare, utan att förneka aågon af dessa rekommenderande egeuskaper hos skrifterna , något närmare belysa äfven skrifternas brister, bestående uti de till rang och värdighet af historiska jacta upphöjda, dels osanna, dels halfsanna anekåoterna, de enskilda biljetterna och samtalien mellan fyra ögon, samt i synnerhet de icke biott för den politiska, utan äfven för den easkilda personligheten ifrån så beskaffade jekta dragna, till heder och äraförnärmande, slutfolider, elier under smickrets mantel dolda gemena allusioner. Ått dessa moraliska och historiska Ivten icke helt och hållet uudföllo Recensenten, äfven då han först med några ord anmade Skildringarna, visa de citationer, som Hr Crusenstolpe sjelf gjort sig besvär att låte afrvcka i Aftonbladet ); men att Rec. icke (Insändt.) Återkommen från några besök hos anförvandter Cu den första anmälan rörande de Frånvaruande, förekommer nemligen : att karaktererne ntes till det mesta träffande, då nemliger entusiasmen för en och bitterketen för er arnan tagas i behörigt afdrag. — Uti an mäålan rörande de Närvarande heter det att då författaren flyttar sig in på gebitet a moraliska förhållanden, han ofta synes var orättvis. Uti anmälan rörande 1720, 177: och 1809 heter det, att denna skrift, mindr än Skildringarna, är späckad med hänsyft ningar på händelser , kombinationer, ino