Aftonbladet – 14 september 1836, sida 2

YTTERLIGARE ANGÅENDE DANSKA JAKTEN WILLEMOES. Efter den temligen uiförliga redogörelse, som i denna tidnings föregångare, Det Femte Aftonbladet, blifvit lemnad af rättegången om den Danska jakten Willemoess . konfiskauon, hade man haft anledning förmoda, det parterne icke skulle yrka någon vidlyftigare offentlighet deraf. Emedlertid har sådant skett, och Redaktionen af Läsekabinettet har ansett sig icke kunna vägra att inlaga beslagarens, Herr Löjtnant Bergnehrs förklaring in extenso: Till Kongl. Maj:ts och Rikets Högloft. Svea Hofrätt! För min förklarings afgifvande öfver de härhos i ödmjukhet åtföljande besvär, som skep aren Marius till Kongl. Hofrätten ingifvit, och: hvilka till mitt besvarande blifvit utställde, får i ödmjukhet nämnas, det jag i hvad hufvudsaken rörer, helt och hållet förenar mig med den förklaring, som Aktor, Herr Advokatfiskalen Lagerlöf deröfver afgifvit; men får dessutom till rättelse af den missskrifoing, som i Rådhusrättens protokoll influtit, äran bifoga vittnenas derom gjorda skrifieliga intyg Litt. A, och tillika yttra min billiga förundran deröfver, att skepparen Marii ombud ens velat fästa sig vid en sådam småsak, att han af detta skriffel velat draga sådane slutsatser, som i besvären förekomma och synnerligast, att han derpå velat fästa Höglofl. Hofrättens uppmärksamhet såsom ett vilkor för bedömandet af sannfärdighetshalten af hvad det öfriga af detta protokoll innefattar, hvilket, för att begagna samma uttryck som I skriftställaren, solklarligen af förnuftet emotsäger sig sjelft, enär man på trenne mils distans icke samtidigt kan vara på tvenne ställen på en Igång, utan att till det minsta vara en trollTÅ karl. Med litet mera redlighet i uppgifter af skep paren Marius ull sia skriftställare, hade han lätt kunnat bespara honom denna dåliga advokatyr, hvilken ingenting annat bevisar, än att man i nödens stund begagnar sig af allt, äfven af det orimliga. Det återstår nig jemväl genom utdrag af Landsorts lotsnatijurnal, hifogadt till Litt. B., samt genom Landsorts fyrhåksnattjurnal Litt. C. (båda officiella jurnaler) bevisa, att skepparen Marius ifrån den 24:de sistlidne Maj, då han på morgonen vid solens uppgång af oss först upptäcktes, intill påföljande dagen klockan half 110 förmiddagen, då han ankrade, under hela ltiden hade öppen god vind till den förmenta destinationsorten, ehuru han sig deraf icke begagnade, utan deremot kryssade med små slag Toch gigad storhals, som tydligen utvisade att Than ingenting ville vinna; hvilket ej eller var underligt, då han var målet för sin bestämmelse så nära, ehuru han, efter allt utseende anI kom två dagar förbittida, hvilket, utan tillbjelp laf någon inbillning väl kan synas påtagligt af den ovanliga segelslup, som af samma förkärlek af den point de vVuey framför — hvilIken skepparen Marius sig i tvenne dygn uppeI höll, äfven under små lofvar der hela dagen Iden 27 var synlig. Den 20,5 eller, efter den I dagen skeppare Marius låg för ankar, hade han Tjemväl öppen vind till Helsingfors ; och det var först ifrån klockan I om aftonen till 3 på natten emellan den 25 och 26 eller just då vi begåfvo oss ut till Jakten, som ändtiligen motT vind för bonom inträffade, Då dessa Journaler öfver väder och vind; I som af lotsåldermannen och fyrvaktaren föras, endast hafva afseende på nätterna, återstår det I för mig att med hela lotsoch tullpersonalen, sIsom finnes vid Landsort, bevisa, att vinden för ol dessa dagar var ; öfverensstämmelse med hvad