men vinden sådan att han alldeles icke aåfven då behöfde komma ur rigtningen af sin kurs, frågas härmed skepparen Marius af mig, om icke det Helsingfors han sökte, ändå var och bhfver Nåtterön, det han ej utan kryssning och ansträngning kunde uppnå, emedan , och efter hvad förut är nämuadt och hvilket här ånyo uprepas, han till det rätta Helsingfors alltid hade god vind, men till :Nåtterör motvind? Den strömsättning han åberopar låg honom emot, blifver så till vida äfven falsk , som erfarenheten utvisar, att strömmen visserligen ofta är rakt emot den vind som blåser, men ock att så snart en och samma vind kontinuerat i flesa dagar, (här är fråga om hufvudvinden , inte hela och balfva streck), blifva både ström och vind vilkorligen förenade. Skepparen Marius har således utan mnödivång, besynnerligt nog, kämpat emot både vind oeb ström, för att ernå Nåtterön, då han i förra fallet, eller om han ämnat sig till Helsingfors, haft både vind och stöm med six. Vidare får jag i ödmjukhet förtälja , att försigtigheten bjöd mig, under uppseglingen ifrån Härhamra tilt Dalarö, i vitinens närvaro fråga skepparen Marius (då hans fader . Wolfsen atöd bredvid), om de förde någon dagjournal öfver sin resa i sjön? då svaret utföll, såsom bifogade vittnesattest Lit. D utvisar. Hvad åter det bref angår, som af. mig emottagits till öfverlemnande åt Danske Konsuln, kunde det så mycket mindre, hafva blifvit mig lemnadt i Härhamra, som det först skrefs. vid ankomsten under Dalarö fästning , af Wolfsen, icke af skepparen, och emottogs af mig ej förr än i Dalarö, endast under påskrift till Danske Konsuln. — Ifrån Dalarö blef jag beordrad att vara skepparea Marius landvägen följaktig till Stockholm, hvarifrån jag fick ordres att ånyo genast med skepparen Marius till Dalarö återvända, för att till Stockholm uppbringa fartyget, då jag vid min afresa ifrån Stockholm, Lördagen den 27, lemnade brefvet till en vaktmästare under tillfrågan om han kände, hvilken som var Dansk Konsul? hvilket han ej visste, men rodde sig derom snart vinna upplysning , hvarefter brefvet genast skulle blifva aflemnadt. Dagen derpå eller Söndagen den 28 återkom jag på Stockholms ström med fartyget, och då jag vid landstigningen fick veta, av brefyet ej ännu blifvit aflemnadt, gjorde jag mig genast underrättad om, hvem som var Dansk Konsul, men, i anseende till Söndagen var ej kontoret hos Herrar Vennberg öppet; men omkring KL 5 eftermiddagen råkade jag den af Herrar Vennberg, som icke är Dansk Konsul, då jag till honom aflemnade brefvet, och lofvade han ati det sxulle samma afton komma i hans broders händer. Om nu detia icke förr än andra dagen om morgonen skett, är sådant icke mitt fel. Äfven får nämnas att den klippa, som skepparen Marius säger sig ankrat under, ingalunda är obebodd, utan tvärtom utgör en större skogbeväxt holme, som, i falljag ej missminner mig, är circa en knapp mil i omkrets och blott genom ett sund skiljd ifrån Utölandet. Afven har Skapparen Marius i sina besvär yttrat , att han, af okunnighet om förbudet, rott i land på Nåtterön och att han icke sådant behöft uppgifva, som ingen kunde det veta om han ej! sjelf i sin oskuld denna omständighet berättat. Detta har han visserligen icke eller någonsin vidgått, emedan i början, på tilifrågan om landi gång, han helt och hållet nekade, men då mi-l na vittnen gjorde honom uppmärksam på leran, som ännu satt qvar på årbladet efter rodden vid strand, och jullen ännu låg på vattnet med sina åror i tullarne, sade han slutligen sig hafva varit iland tvänne gånger, för att söka ved och vatten. På min tillfrågan vid beslagstillfället, om vattenbrist yppat sig, svarade Wolfsen: vi kunde väl möjligen hjelpa oss fram med både ved och vatten, men då viligga så här under landet och ingenting bafva att göra, må man dock förse sig med något mera. De klippor som skepparen Marius åberopar såsom farliga att drifva på, finnas icke vid hans iäge, som var vid öppna hafsbandet, åtminstone aldeles icke åt den östra sidan , som var hans kurs ; hvilket tydligen kan ses på kartan. Hvad åter yxen beträffar, som visserligen och det med allt skäl kan få sitt läge hvar som heldst Hå ett fartvo. Utan att man deraf bör tacsa sig