Aftonbladet – 13 september 1836, sida 2

lat alter bDbortdriva alla mmiorda iranska ord, hindra införandet af nya, eller uppbäfva den svenska medborgarerätt, som vissa i ortografiskt hänseende fått, hvilka redan inträngt i den stora hopens ordförråd — den förebråelsen är alldeles oförtjent. Jag anser lika litet mig, som någon annan euskild, vara mägtig eller ens berättigad till ett dylikt företag; men jag har — och det måste hvar och en erkänna, som uppmärksamt läsit min recension — velat uppställa några bevisningsgrunder, att man, med Svenska Akademien i spetsen, förfarit orätt i hvad som redan skett, och att man skall förfara orätt, så länge man arbetar på samma vag. Jag vet, att jag lika litet kan rycka buteljen ur Svenska folkets ordbok, som ur dess händer; och jag vet äfven, att bouteillen icke skulle vara lättare att få bort, icke ens mindre öfverflödig eller skadlig. Men jag går ändock icke ifrån den tron, att de gjorde orätt, som satte dit den (eller rättare den, som satte dit den, ty det var Gustaf III, i ena fallet i rådet, i andra fallet i Akademien). Efter som jag kommit på frågan om buteljen, så vill jag upplysa Red. om ett misstag, som just bevisar, hvarföre både Red. och andra skydda den brokiga halfsvenska, som vi dagligen se och höra. Detta skydd kommer af obekantskapen med de tillgångar, svenskan sjelf äger; och denna obekantskap är mycket närd och underhållen af det outtömliga förråd, som tillföres oss från Frankrike, och gör bekantskapen med det egna öfvertlödig. Till åmnet hörer nu icke att anmärka, det bute!y (eller buttell, ja puttell och pottel, såsom folket verkligen säger) alldeles icke betyder en tredjedelskannsflaska , såsom Red. uppgifver, efter som vi dagligen se och höra om stopsbutelj, kannbutelj, trekannsbatelj, o. s. v., och icke ens i franskan har en dylik betydelse, emedan man der kallar t. ex. en eau-de-Cologneflaska une bouteille; men jag vill blott nämna, att om Red. gör en resa åt länderna mnärmast söder om Tiveden, skall hon få höra talas om en pott eller en pottbutel! (kanske enl pleonasm, om pott är sammandraget af pottel, och icke helt enkelt engelska); och kommer Red. ännu längre åt söder, så behöfver hon icke på värdshusen begära en butelj, utan en flaska vin, då hon kan vara öfvertygad, att intet misstag äger rum eller någon förfrågan om mängden sker, utan en entredjedelskannsflaska kommer ganska riktigt fram på bordet, hvilket vill säga, att både det franska och det svenska ordet icke uttrycka något visst mått, men sat båda, då de brukas vid vissa tillfällen och utan tillagd måttbestämmelse, 1 allmänIhet antagas för en tredjedels svensk kanna. Buteljen uttrycker, såsom i många andra ting, hvad man i Sverge har, kan och önskar. I Kontor, kalkyler och detaljer, byråer och syrltuter, kaptener och löjtnanter ligga i buteljen eller representeras af honom — de båda I sistnämnde i så måtto undantagne, att de äro officiella och fått sin titel på pergament, hvarvid jag dock måste reservera mig i afseende -I på stafningen, emedan jag ej vet, huru Kongl. Canzliet nu skrifver i fullmagterna; men det flvet jag, att om jag i min fullmakt vore utnämnd till Lieutenant, skulle jag blifva gan-Iska missnöjd om någon kallade mig Löjtnant. -I Man skulle kunna tro det komma af svenska tl ordet löje, hvilket vore försmädligt, eller af -tyska ordet leute, hvilket vore annu försmädli, ) gare.iBesynnerligt är, huru man kunnat af Lieute-Inant göra Löjtnant; allmogen har åtminstone il kommit vidare närmare, då den gjort Lytnant. -lOch om den grundsatsen skalle gälla, att ett främmande ord hör skrifvas efter svenska stafningsgrunden, emedan det kommit i mängdens rr) mun, och stafvas så som det låter i bemälte -I mun; då borde också skrifvas Lytnant --Kaptin (icke kapten) — salvet (icke servett, n hvilket också Serenius uttryckligen yrkar). Ty man -I bör komma inåg, att det är för mängdens berqvämlighet och enligt dess uttal, som den fört) svenskade stafningen är nödig; den litterata rr) klassen behöfver icke denna lättnad. -) Må man icke åter missförstå mig ! Jag yrkar in galunda att så skall tillställas med stafningen, åt-; al minstone icke numera; men jag har velat vi-sa, till hvad resultat man skulle komma, i fall -I man ville vara alldeles conseqvent. Också då -ljag i 3dje punkten af mina postulater yrkat ren n) svenskhet i ortografien, har jag uppställt ett -I vilkor, som våra moderna stafvare lägga till -l grund för sin lära, men som just kullslår den , -— d a Mr NM VV nm DM AA m HH so kn AA VM ON HB BB