za frukter vid dess nästa sammankomst. — Statsministern kunde lätteligen hafva dikterat en proforma-protest till protokollet; man borde hålla honom räkning för, att han ej dragit i betänkande att uppenbarligen erkänna sin mening. — Defensor nekade, att den Kongl. resolutionen af den 2 Juli medfört skada, hvilket aktor ej bevisat, och till en del förklarat sig icke kunna bevisa, och hänviste till lagparagrafer, som förbjödo att fälla domar utan på klara och gifna skäl. Fvad representanternes resekostnader angingw, så kunde dessa aldrig falla statsministern till last, förrän det bevistes, att statskassan genom hans förvållande fått vidkännas en onödig utgift, och i afseende på räitegångskostnaderne, så kunde de, efter lag, icke åläggas den aaklagade, i snnat fall än om han fälldes it saken. Defensor slutade med vrkande, ait statsministern Löwenskjold måtte alldedes frikännas från Odelsihingets , aktions-komitens och aktors obefogade tilltal i detta mil.