staden, der han sattes 1 förvar i ett hus tillhörigt markis del Pen. Nyheten härom kom snart till Madrid, och en folkhop, som var samlad vid Prerta del Sol, begaf sig genast på vägen till Hortaleza. För att döma efter deras yttranden vid aftåget, kunde man sluta, att Qvesadas öde var afgjordt. Några talade om, att han borde lagföras och dömas, liksom Riego efter konstitutionens ofverändakastande år 1823, men andra svarade: hvenm skall lagföra honom? hvem skall ofverbevisa honom? hvem skall döma honom? ingen. Om han sättes i arrest, så skola intriganterna skaffa honom utväg att komma undan. Nej, i Spanien bör folket sjelfi summariskt utöfva rättvisa mot sådana förbrytare Några ömtåliga personer tadlade honom till och med för hans djerfhet att söka fly undan, sä gande, att ban havdlade som en fraktions-chef, hvilket han var 1823. Det berättas äfven, at en ael af de trupper, som användts moi Basilio, återkommit till Madrid, och att flera väntades, för att biträda honom att förtrycka friheten. Hans grymhet, hans tyranni och hämdgirighet kommenterades på mångfalldiga sätt, och: man uppräknade alla dem, som -fallit offer derför. . . Kort före hopens ankomst till Hortaleza gick en Spansk officer vid namn J, väl bekant London, in i det rum, der Quesadk, hölls fängslad, och frågade honom, om ban Hade någta papper eller .1msiruktioner från Isturiz, hvatigenom det: kunde vara möjligt att frälsa bans lif? Jag har inga här, blef svaret; men om jag vore i general-kaptensbyrån, skulle jag kunna anskaffa flera. Jag handlade endast som iydande, och om jag blott verkställt hälften af hvad som blifvit mig befallt, skulle hela Madrid nu stå i lågor. Officeren gick ut till hopen, som kan tilltalade, och hvars raseri tillväxte med hvarje ögonblick. Då Quesada infördes i arresten, hade han klagat öfver törst och begärt något vatten att dricka, samt beställt vin för sin vakt. Han aflemnade 32 fem-fran sstycken, 28 piaster och 3 pesettas till skolmästaren i Hortaleza, äfvensom två små pistoler och fyra öppna pass, underteknade af polismästaren och dess sekreterare. Derefter begärde han något att äta, och man serverade honom med ågg och frukt. Ett detaschement kyrassierer, som af regeringen utsändes från Madrid, för att skydda honom, tyckes i sjelfva verket hafva påskyndat hans död, emedan folket trodde, det de kommo för att befria honom. Den, som gaf honom första hugget, skall ha varit en kyrassier, hvilken han dagen forut tilldelat ett sleg af sin sabel. Den nästa var en nationalgardist, som äfven hade någon förolämpning att hämnas. Hans kropp stympades, och stycken deraf så:des såsom, dyrbara reliker, försedda med certifikater, att deEverkligen tillhört general-kaptenen. Hans enka tyckes hafvahaft någon aning om hans olycksöde, och varnat honom derför; men han förblef döt för hennes föreställningar, och svor, att han ej skulle hvila, förran han klädt halfva Madrid i sorgedi:ägt. Hans hustru slöt honom härvid i sina armar och ropade: du bedrar dig, min vän; ack, din egen familj bhr kanske den första, som får kläda sig i svart. Han sköt henne likväl ifrån sig, och skyndade ut på gatorna, att verkställa sitt uppsåt. Han hade tillfångatagit en mängd nationalgardister och andra liberala, bvilkas afrättning han förberedde, just då Mendez Vigo anlände med dekretet om hans eget förafskedande, och inom 24 tmmar hade hans hustrus olycks-profetia gå i. fullbordan. EPC IE EITARSIRT STL SIPTOE ETS ENE ENTIRE NTE AEG AKTER I i