S:g 1 en af tjolrxatterza, ivars Hov sr he I var nåra suhörig med Hr Or. Detta gon ledaing att af den sednare begära ei tirord för ynglingen. Detta förord gais och had: de önskade resultatet, eller aut ynglingen uni några månsader fick en, eburu lönlös, likväl ag nande sysselsättning vid Iofrättens Protokoll, hvilken Jock snart måste utbytas emot en mer lärorik, u der en arnan Hotiut. Emeulertid eholl undertecknad ett erkänsamt minue af välviljan ; och det smärtade honom således, då haa, någon tid efieråt, af Hr Cr. ansågs hafva medverkat till åtskilliga mot Redaktören a! Fäderneslandet — personligen riktade uppsatser i D. A., hvilkas införande undertecknad, såsom hvarken egare eller ansvarig utgifvare af nämn de tidoiag, således icke kunde förekomma. Denna känsla uttryckte han ock i den biljett af den 28 Januari 1833, som nu blifvit framhafd, — och han gjorde det desto heldre 1 mer vänskepliga ordalag, som samma Redaktören då var i alla hänseenden olycklig; hans tdning utan kredit, hans person af fordna bekanta nästa detesierad, hans fiuanser aildeles förstörda. Ja! undertecknad försäkrar, att om denne person vait hans värsta fieade, skulle han dock icke, under dylika förhållanden, genom personliga anfall, velat lägga sten på börda. Sedan den tiden har dock mycket förändrat sig; det vet allmänheten. Samma person, då en acharnerad, blind förfäktare af styrelsen, har uu blifvit den mest acharnerade motståndare af samma styrelse: då karrikerad och på det mest sårande sätt anfallen till beder och ära af det gryende Aftonbladet, uppbäres han nu af samma autoritet på Fopularitetens vingar, och hans skrifter, som förr icke dugde till -pepparstrutar , bära nu snart sagdt oöfverträfflishetens stämpel och skola, såsom Almanackan och Katechesen , spridas kring land och stad, då ännu endast en aristokratisk fantast, nu en författare , som , utan helgd för det enskilda förtroerdet kringsprider allt smädligt han kommer öfver, likt och olikt. Månne icke detia allt måste förändra äfven många hans fordna vänners position till honom? Bör sådant förundra någon eller ens förl. af Skildringarne sjelf? Skoasamhet vore nu ett brott. ait fernissa och rörgylla deita slags Litieratur vore, -efter min öfvertygelse , ait förråda sanningen orh pättvisan och dertill kan intet förhållande förpl igta ; äfven om händelsen vore, hvad den icke är, att Recensenten stod eller någonsin stått 1 någon annan slags obligation till författ. a Skildringaruve, än den ofvannämnde, som isanning synes vara temligen obetydlig. Om således Hr Or. ansett den af honom så omsorgsfullt gömda, nära fyra års gamla, biljetten såsom en talisman å hans sida mot all kritik af undertecknad, angående honom och hans strifter, så var detta högst enfaldigt, och om hav i det felier bedragit sig, så måte det väl få skrifvas på hans egen räkning. Em: dlectid förblifver jag fortfarande i den enskilda tro, ati förf. af Skildringarne icke blott bordt. missiänka, utan, så väl som många andra mina bekanta, ganska offic: et visste, att undertecknad var författare tll de uppsatser, som han så!e des, eter min öfvertygelse, emot hättre vetande, tillskrifvit Hrr A. ech B. Uppgiften, a att en uti D. Aleh. införda ree-nsionen inne tat låga personliga an: mo förf. ar SS de aa är hk så mår ga andra a samma fö.f. Det vill söga den är fullikom:i3 Osannfärdig. Jag hänvisar i detia afseende till den recension Hr Crusenstolpe citerat och jag uppmana: en hvar att deri kunaa finna nigot enda bitter eller författaren porsonligen , anvnoriunda är 1 H politisk mening, -sanuds utryck. Uti den stro t. e., sm fir Or, angilvit såsom åsyftande nä ra nog att berölva I lif, ära och gods år ingenting annat sagdl, än att så länge förf ej kunade tillfesdsstiällande förklara ker i hans skrift, Rec j betvifla? hans3 sannir samt att bakom ha en DonQuixote, hvilk.t man icke thet än galenshap. Nå väl är detta en person: ligt lig beskyllninc Eller anses det för en läghet alt vära tillgifver en afsatt Konungafanulj Jet är, enligt hvac det ock hetecknas i Recensiomen, åtminstone Sverige, en galenskap. Förf. har dessuton sjelf ganska naivt i förordet till den nu utgifn; FA AN PA Rs