Aftonbladet – 3 september 1836, sida 2

Lördags, som jag icke förr än i afton kommit att låsa, finner jag med en verkligt smärtande känsla, att du anser mig vara författare till den artikel, som uti D. ÅA. finnes införd angående Avantsceneraes indragning. Min måhnhet om att ej vara misskänd af en person, utaf hvars enskilda vänskap jag rönt många pro!, bjuder mig att säga dig att icke jag är författare eller har något slags del i deana artikel, lika litet som jag nål gonsin haft del i några personliga anfall emot dig, huru skiljaktiga vi äs kunna vara politiska meningar — och troligen fiaver du å af disa antagonister i sistnämde hänseende, som så uppriktigt försvara din personlighet som jag. — — Denna förklaring hoppas jag tillfredsställer dig. Derföre gör jag den enskildt, innan jag gör den offentligen. — Din vän, d. 28 Jan. 1833. IV: F. Dalman. I ett sednare bref af den 17 Novem. 1834, undertecknadt: Tuus W. F. Dalman, heter det: Då jag vet, att du icke skrifver dina memoirer för att förvilla, utan för att upplysa, så enser jag mig vara skyldig meddela dig några misstag i din sednaste bok, dem jag är i tillfälle att kont:ollera. Aila dessa förmenta misstag rörde endast Lieutenart2n Grefve Cronhjelm, och i detta bref uppgifver Herr Dalman sjelf, ar tidningspaskillet: konspiralionen i Iran blifvit sam i manskrilvet af den person i Allehandas redaktion, som undertecknad tagit för hufvudet till de mot honom riktade artiklar i samina tidning, hvilka iesinuera om en benägenhet hos skildriogarnes författare till stämphnogar, dem Svensk lag bestraffar: såsom riksförräderi. Må Allraänbeten och Hi. Dalmans egen måhnhet om att ej vara misskänd af en person, utaf hvars enskilda vänskap han rönt många prof, sjelfve afgora, om, efter hzad på ofvannämde sätt förelupit, Skildringarnas författare ett enda ögonblick bort misstänka Hr Dalman, som aldrig haft det i några persenliga anfall imot denne författare, som uppriktigt försvalrat hans personlighet, att hatva kunnat emot i honom nadskrifva insinuationer om revolutionära isfsigter, der det gäller icke mindre än lif, ära :och gods, och om han icke bort anse ursprualget till denna lighet identiskt med författarskapet ull konspirationen 1 Iran? För sin egen person pehöfver Skildrivgarnas författare ej vidare kosta någon vederläggning ipå detta eländiga konstgrepp. Han har uwiltäcklia t uttalat sin mening vid slutet af förordet vill tredje upplagan. Men i det allmännas miresse måste han uppmava en hvar att besinna hvart det skulle leda, oms hvarje gång någon framträdde att säga styrelsen. en obehaglig sanning, att appdaga ett okart factom, man genast hade i beredskap. någon fantast eller någon bemlig agent, som anspel lade på fara för den ; bestående, ordningen och skränade om revoluutionära stämplingar. Vänuerna al en faisk och understucken opposition skuile dervid möjligen finna sin räkuing, men Hr Dalman är sanmohkt vaf samma tanka med Skildringarnes författare, jåtwinstone deruti, att detia slags opposiion måste ryckas upp med rötterna, innan seaning och rätt kunna gera sig gällande. Mockholm den 2 Septeraber 1836. Författaren af Skildringar ur det inre af dageos historia. ENARE — z — —— —— — —Ö.—-Xs——? XX ? x , i i i I i