Hvilken utemordentlig vigt vederbörande fäst vid opinionsstriden angående de Norska sakern: serdeles vid frågan om Storthingets upplösning v sar sig nogsamt deraf, att detta ämue änn alltjemt utgör hufvudföremålet för Svenska Mi nervas fina behandling. Det är likväl ej no härmed. Sedan Statstidningen uti Norska tid ningar lyckats fina e!t par uppsatser, hvaru Storthingets upplosning försvaras och upphöjes samt Storthingets pluralitet bittert klandras och några ledamöter af denna pluralitet titulers ränxmakare och dylikt; så har Statstidninge icke blott för sig sjelf tagit dem till lifs, me förbigående af allt som sagts å den motsatta si dan, utan den längsta och bittraste af dess uppsatser ur Christiansands avis har jemväl blit vit på befallning införd i Stockholms Dagblad för att öfvertyga dess publik om den rätta be skaffenheten af opinionen i Norge. Pa:tiskhete går härvid så långt, att man alldeles undanhål lit allmänheten den protest, som 1 samma Chri stiansands tidning ett par dagar efteråt inflc för att vederlägga den opinion, att den förra artikel vore ett uttryck af tänkesättet i Christiansand Detta ger oss anledaing att här i öfversättnin meddela nedanstående bref, som redam med för ra torsdagsposten kom Redaktionen tillhanda frå Norge: Till Af.onbladet; ärade Redaktion. Med förvåning (forbauselse) har jag sett at det Svenska Rikets Statstidning med ifverin. tager allt, som här i landet skrifves mot dei allmänna opinionen om det nu upplösta, de verksammaste och flitigaste af alla våra Storthing