Aftonbladet – 11 augusti 1836, sida 2

bredde dan 3 AT a HN Me hör s ser, den ena ifrån Christiansands-Avisen, och den andra ur en ny, under den mycket gynnade Stifts-Amtmannen RBiiss i Trondhiem inflytelse stående, tidning för Trondhiems stift. Emot den sednare uppsatsen har redan i Morgenbladet N:o 259 varit protesteradt från Trondheim; och emot den förra har ChristiansandsAvisen afgifvit en protest i bifogade Nummer, som jag tager mig friheten att sända M. H., hvilken förmodhgen icke håller bemälde tidning. Jag rekommenderar berörde protest från Christiansand , till begagnande såsom motstycke mot Statstidningens uppsaser, af hvilken så mycken opartiskhet icke kan väntas. Det är naturligt att en och annan är obelåten med serskilda Stortingsbeslut, ty annars kunde ju aldrig gifvas någon minoritet i sjelfva Storthinget. Men jag kan törsäkra Tit. att med undantag af en och annan högmyndig (storsnuded) embetsman, har opimonen häri landet odeladt yttrat förvndran och bekymmer öfver Storihingets plötsliga aflösning. Likaså kan jag ärligt försäkra Tit. att bär i landet gifves ingen opinion emot det Svenska folket men man fruktar, — och det visar sig nu om dagarna, att denna fruktan icke är utan grund — för den förderfliga inflytelse och hersklystvad hes ett stort och mäktigt Svenskt parti, som dels missunnnar Norrge dess frihet och dels hade lust att herska här. Christiania d. 31 Juli 1836. Norrman. P. S. Kapten Marieboe, hvilken skrifvit det i Statstidningen införda brefvet, anses här allmänligen, just icke för sinnessvag eller från förståndet, men likväl efter en nerfsjukdom under sista Storthinget 1833, så behäftad med förstörda och fixa ideer, att ingen bekymrar sig om hans bref, hvilka för det mesta innehålla snicksnack och vaas.? Han har fordom varit en dugtig man, men är nu alldeles utarbetad och förfallen. Fåfängan, hans värrsta plåga, narrar honom att prostituera sig såsom Ppublicist.? Samma protest från Christiansand som här omnämnes, omtalas jemväl i förbigående i sista numret af Minerva, men utan något utdrag derutaf. — Dess utförlighet gör att vi icke i dag, hafva rum derför, men vi torde möjligen återkomma dertill framdeles, i fall vi få tillfälle att taga till närmare skärskådande det förut i detta blad omnämnda, i Statstidningen meddelade brefvet af kapten Mariboe. Emellertid förundrar det oss, att Storthingets upplösning kunnat blifva föremål för så vidlyftiga apologier uti svenska tidningar. Efter vårt förmenande har aldrig någon, som klandrat denna applösning, bestridt konungens rätt dertill enligt grundlagen. Man har endast frågat huruvida, i fall omständigheter just nu vore för handen af sådan hastig och utomordentlig vigt, att de kräfde denna upplösning; dessa icke vore för regeringen sjelf kända förr än i det ögonblick upplösningen be slöts, hvilket ensemt synes kunna förklara orsaken, att Storthinget icke på förhand fick minsta erinran om nödvändigheten att fortskynda sina arbeten, vid äfventyr att blifva upplost; eller ens fick så långt mellanrum, att det kunde hicna ordna budgetlen. Då konungen fattat ett beslut, hvilket utgjort en så vigtig åtgärd i en hel nations angelagenheter , och detta beslut varit understödt af Statsministern, är det visst att förmoda, att sådana omständigheter måste varit för handen, men man har ännu icke sett dem i tryck offentliggjorda. Likaså förefaller det besynnerligt att det så mycket talas om den dåliga anda, som varit rådande på Storthinget och de småaktigheter som uptagit tiden, utan att någon kan citera med fakia hvaruti dessa klandervärda felaktigheter bestå. Hafva de egt rum, så måste de emellertid med svart på hvitt kunna uppgifvas. Ty om etit eller annat afslag mött en kilda Kungl. propositoner, så är väl detta icke annat än hvad som inträffat vid de Svenska riksdagarn2, och visserligen har man äfven vid sådana händelser hört en himmelshög jemmer deröfver i våra goda tidningar, men vi tvifla likväl att någon skulle hafva ansett dem såsom en tillräcklig anledning att blott med ett eller par dygns rådrum afblåsa riksdagen, innan en gång statsreglering och bevillning hunnit uppgöras, eller redan fattade beslut expedieras. — HM— Reflexioner om antalet af brottslingar och I FF .. JT,