Aftonbladet – 1 augusti 1836, sida 2

tadt de berömvärdaste bemödanden vid armeens ekonomiska förvaltning. Intet Storthing har kraftigare än detta yttrat sin önskan, att befrias från den detaljerade behandlingen af pensions listorna. — Alla föregående Storthing hafva behandlat samma ämne i samma form, men skriket derofver är nu större än någonsin förut. Ingen har likväl varmare, än Storthinget sjelf, önskat fritagas från denna strid emellan hufvud och hjerta, emellan princip och känsla. — Om man i Trondhjem drifver orimligheten så vida, att man kan tro, det Konungen skulle utan Storthingets samtycke vilja upptaga skatter och utgifter, så kan man endast derom säga, att det politiska tänkesättet i Trondhiem icke är mera stadgadt, än annan svaghetens afföda. Vi anse alldeles otillbörligt, att yttra något ord till vederläggning af en sådan förmodan, hvilken innebar ingenting mindre, än att Konungen skulle tillåta sig ett uppenbart grundlagsbrott, Storthinget vara skuld dertill, och nationen hålla till godo dermed. Uti samma tidning yttras det att H. M. Konungen allt sedan den 17 Maj varit missnöjd med Storthinget, synes nu tydligt; nen att han den 23 Juni, då han underskrefu proposition till Storthinget, ej kunde tänka på, att den 2 Juli befalla dess upplösning, synes äfven tydligt. Den 21 och 22 Juni beslöt Storthinget, att de officerare (General-Löjtnanten Wedel m. fl.) som hafva fritt qvarter 1 statens hus, icke tillika skulle uppbära inqvarteringspenningar af Statskassan, och att General-adjutanten för armeen (Spork) icke skulle erhålla rationer för 4 ridhästar, utan blott för en enda. Vi veta icke, om man häraf kan förklara hvarföre Storthinget så plötsligen upplöstes; men att det genom sitt förfarande i a:;lmänhet icke förtjente en sådan behandling, är vår fulla öfvertygelse.