Aftonbladet – 1 augusti 1836, sida 2

benandling, ar var iulla olvertygelse. Westerås den 28 Juli. Nya svårigheter möta for återbesättandet af Pastorsbeställningen i Sala, ehuru man redan i mer än 2 års tid deruppå arbetat. Enligt gamia privilegier ega Sala stadsoch landsförsamlingar ratt att kalla så många profprester som helst, samt ibland desse föreslå tre för H. M. Konungen. Efter siste Kyrkoherden, Grefve Schwerins död kallades likväl blott en enda: nemligen Biskop Wallin, hvilken sedermera afsade sig förtroendet, och ny kallelse af 22 prestmän anställdes. Dock fattades i allmän sockenstämma, den 21 Dec. 1834, det beslut (öfverklagadt men af K. M. stadfästadt) att till profs afläggande skulle kallas ej mera än nio, och endast de, som erhåilit de flesta rösterna. Detta skedde; men af dessa 9 afsade sig några förslaget, oca andra skiljdes derifrån af Biskopen såsom inkompetente, så att endast trenne, Prosten P, P. Svedelius i Löfsta, samt Fältprosten Soklberg och ConsistorieNotarien Norström härstädes, blefvo å förslaget qvarstående. Jemte underrättelsen härom hemställde nu Biskopen till församlingarna, huruvida de åtnöjdes med att höra blott dessa trenne profpredikanter, eller ock i stället för de 6 kallade, som afgått, kalla andra 6 till profs afläggande. Det sednare alternativet blef i allmän sockenstämma, den 26 sistlidne Juni, antaget, och genast kallades till profs afläg gande 6 nya profprester: Prosten Bergqvist i Hubbo, Bataljonspredikanten vid Svea Lifgarde Ekdahl, Komministern vid Sala landsförsamling Berglind, Kongl. Hofpredikanten Bellander i Köping, Kongl. Hofpredikanten Tunelius i Stockholm och Prosten Arpe i Bröstel och Östhammar. Denna kallelse verställdes emot förmodan med sådant lugn, att Ordföranden i sockenstämman, Å. Törnblom, kunde ej, såsom protokollet intygar tillbakahålla att yttra sina känslor af den ljufvaste tillfredsställelse och den varmaste tacksamhet för dep enighet oah samdrägt, som varit rådande vid församligarnas rådplägningar i detta vigtiga och maktpåliggande ärende. Enighet och samdrägt varade dock icke längre än till protokollsjusteringen, då åtskilligt missnöje öfver den nyss skedda kallelsen började yPPa sig. Detta missnöje har också öfvergått till verkliga klagomål, som till Domkapitlet blifvit ingifna af några ibland stadförsamlingens ledaindter, hvilka i hufvudsaken påstå, det församlingarne blott egt att svara nej eller ja på Biskopens hemställan, samt att de tre på förslag qvarstående Prestmän bordt prof aflägga, men ej någon ny kallelse ega rum, Sålunda är ett nytt. fält öppnadt för stridigheter, framställande till yttermera visso förderfligheten af sådana privilegier, som Sala församlingar fått sig tillerkända. Ett pastorat synes oss böra vara antingen rent regalt, konsistorielt eller patronelt; alla modifikationer i detta afseende hafva tillräckligt ådagalagt, att de äro församlingarne till ingen nytta, men vanligen åstadkomma split och förargelse. (Westmanl. Läns Tidning. )