Aftonbladet – 1 augusti 1836, sida 1

ISTOCKHOLM den 1 ÅÄugusti Dagens uilåndska poster medföra tidninga Ifrån Paris af d. 20, från London af d. 22 samt från Hamburg af d. 26 Juli. r Frankrike. I Regeringen lärer hafva haft ett hiskeligt be Istyr med beredandet af sina Juhdagar; polis styrelsen isynnerbet har haft fullt upp att göra och en ovanlig mängd förklädda polisbetjente skulle blandas in i folkhopen. Till de vanlig: förberedelserna till Julifesten hörer äfven er mängd arresteringar; och dessa förberedelse uteblefvo icke heller i år. Man har skåcktal jknipit sådana personer, mot hvilka man väl icke har några speciella anledningar, men hvilke man imedlertid vill vara utaf med, for deras republikanska tänkesätt. Man skall äfven hafva haft mycket bekymmer, huruvida de främmande diplomaterne skulle inviteras till triumfbågens aftäckning. — Oartigt skalle det hafva varit att icke bjuda, men också oartigare, åtminstone mot vissa nationers representanter, att bjuda, då revolutionens och Kejsarens segrar öfver deras fädernesländer skola framställas i dagen. Slutligen skall Konungen sjelf, som är hittug i medelvägar, hafva påfunnit, att diplomaterne borde averteras, men ej bjudas. — Veterarer och andre, som hafva några minnen af de händelser, hvilka å triumfbågen äro afbildade, skulle synnerligen framhafvas och smekas. En tidning påstår, att någon spånning skall ega rum mellan den allmänna polisen (Gisquet) och den serskilda slottspolisen (Gen. Athalin). Gisquet skall hafva erbjudit Athalin ett vad, att han skulle skaffa en person, som agerade mördare, så nära intill Konungens person, att mordet icke skulle misslyckas, i fall det vore en som verkligen åsyftade ett sådant. Athalin antog vadet; och en dag, då Konungen promenerade i trädgården vid Neuilly, sprang Gisquets utskickade inpå honom. Då Konungen just. ville ropa på hjelp, . sade den utskickade hastigt: Sire! det är Hr Gisquet, som skickar mig. Athalin skall, oaktadt Madame Adelaides förböner, hafva fått hvassa snubbor. Redan för någon tid tillbaka berättade flera blad, att Hertiginnan af Berry i tysthet varit i Paris. Messager de Gant påstår sig nu ur alldeles tillförlitlig källa? kunna meddela detaljerna af denna resa. Hertiginnan uppehöll sig i Paris redan någon tid och flydde derifrån först efter Alibaudska mordforsöket. Genom Gent for hon till Bryssel och vidare till Aken och Tyskland. Ett Engelskt blad har ett bref från Paris af 1. 20 Juli, så lydande: Hofeirkelns och be;ydande personers känslor härstädes visa en ganska frappant kontrast emot dem, som ådagalales vid emottagandet af underrättelserna om Prinsarnes lysande mottagning i Berlin. — Då! ndades allt stolthet och fröjd; Engelska allianen aktades visserligen, men alla bihang till och följder af denna allians blefvo snart sagdt öraktade och förbisedda. Spanien, kan jag äga, blef ajourneradt, såsom man här bruar uttrycka sig. Icke en man skickades dit, cke en franc anskaffades ; och jag tror sannerigen, att man skulle med glädje hafva gifvit rela halfön för ett leende af en Erkehertiginna. Itt dölja detta behöfs numera icke, sedan tånesättet är alldeles motsatt. Hertigen af Oreans, som kanske utan stadgad öfvertygelse for ill Tyskland, har återkommit, en så liberal anängare af qvadrupel-alliansen, sem någonsin rottningarne Isabella och Maria kunna önka. Icke heller nöjer han sig nu, såsom örut, med passiva och outtalade opinioner, utan ar gjort och gör ansträngningar att sätta lif i len tröga krigsministören, på ett sätt som snart kall blifva märkbart vid Spanska gränsen. mdvig Filip skall i början hafva visat motvilja tt gå ifrån eller misstro sina egna gyllene drörar. Och icke skulle hans sons föreställningar