Aftonbladet – 27 juli 1836, sida 1

honom i ett ögonblick af hänförelse och vemod, när han betraktade det anål, for hvilket han offrat en af de största förtuner 3 verlden, och derjmed jemförde de resultater :Som erhållits. Mer om man genomgår Lafittes tal 1 sin helhet, skall det dessötom befionas att citationen i Minerva, 1soleräd, blir af en helt annän mening, än om det läses -i sammanhang med det. — föregående. Talet handlade om buds getten, och det var vid upptagande af en anmärkning från ministerns sida, att 1837 års budgett skulle bhbfva 9 millioner mindre, än den sista budgetten under :restauration.n, som Lafitte yttrade sig på följande sätt: Vore förhållandet än sådant; hade utgifterte ön minskats med 9 millioner; så synes mig dock ej 1 denna miserabla besparing ligga någor tillräcklig grund för det segerrop ministrarne upp häfva — Månne det är et tillräckligt ämne för belåtenhet,. att en af nationen vald regering blott kostar I millioner mindre än den, som påtrugades oss af de främmapde bajonetterne? 7Jag, mine herrar, skulle blygas at!t brösta mig. öfver, en sådan jemförelse; ja! jag måste öppet tillstå, att om det financiella : resultatet af vår ärotulla revolution skulle inskränka sig ull en lumpen besparing af 9 millioner, jag då, äfven utan att taga i betraktande alla andra bedrapna, för boppningar, skulle arse mig böra bedja ?Gud och mina: medborgare vm förlijelse: för hvad jag medverkat till denna revelution. Detta yttrande innehåller, som läsaren ser, någonting helt annat, än hvad den inveterersde Carlismen uti La Mode och Minerva velat göra deraf. Uttrycket om forlåtelsen förekom mer deri mera såsom en. retorisk figur, och-vill man följa Lafittes tal,:hvilket finnes; i N:o, 26, af Det Nya Aftonbladet för, den 1 dennes, ! till slut, så skall man ; fiuna , at Läfitte, längt. ifrån. att fördöma ze,olutionens princip, tur: dast fördömt. motståndet emot dess. utveckling,: oeh. profeterat, att just ,detia mott stånd nu, skulle under: ett annat tidskifte våldsammare , påskynda. revolutionens fart: och verkningar. Förhållandet med oppositio— nen .i Frankrike, hyilken Mjoerva vill. söka! framställa såsom ångerfulla syndare, är för öt rigt alideles -enahandz, som med reformens vänner i Sverge. Huru mången gang, har iwaa icke haft tillfälle inse och klagat öfver, att foga eller intet vunnits gepem 1809 års revolution? Ett tillräckligt intyg om dess otitläcklighet för nationens trefuad och kraftfulla utveckling; till hvad ett folk bör och kan blifvs, ligger, uti den sympati, med hvilkeen önskumgaxna. om en representations reform mötas från alla delar af landet; men utan stvifvel önskar ingen -: af alla dem, som anmärka att så litet. då uträttades, derföre tillbaka — föreningsoch säkerhetsakten, eller Carl dn Tolftes statsr skick, som de. sig så kallade historiske så mygeket lofsjunga.