NORGE. De senaste Norska bladen inneböllo ett i näxvarande ögonblick ganska märkvärdigt dok, ument, nemhgen den Norska Koustitutionskomittcens betänkande i åtskilliga ämnen, som röra unioasförhållanderna råellan de båda rikena. Vi anse oss böra meddela detta betänkande ordagrannt, så väl derföre, att det avses såsom en af anledningarna till! upplösningen, som emedan det just utgör et! slags sammandrag at de tankeyttringar och anmärkningar, för hvilka Norrmännen hos oss beskyllas för småaktighet och otacksemhet emot Sverge. (Se Degk Allehanda, Minerva m. fi) NN Det är visserligen sannt, alt det på a aständ kan synas hkgiltigt, om färger och viure tecken som tillhöra en natidn, tet mer ellir mindre noggrannt vårdas; men man måste, i bvad detta har sammanhang med unionen, nog: bafva för ögonen, att Norge enligt Tuksakien, står på fullkomligt samma punki af rättigbe e som Sverge, och att således hvarje företråde, atven blott i yttre attrbuter, som tillägges elle: kan synas vara tillagdt den ena nationen, hvarje tecken som ger den utseense sf au säga en svpemati, måste såra deu andras ömtålighet. Vi Svenskar kunna hu icke så rätt fatta detta: men ponera blott, att t. ex. Regeriogen en dag för ändrade unionsfläggan och satte Hen gamla Svenska blå och gula i ena hörnet, och lät de öf. iga 3-4:dedelirne bestå af den Norska, eller något dylikt; då skulle det säkert lättere begripas Men vi öfvergå till betänkandet, hvilket lyder som följer : Til Storthinget! Då Storihinget uppdrog komitcen, av arg va ett betänkande, rörande ett af representau:erve från Christiania Brr Screcsen, Holst, Woss