Aftonbladet – 7 juli 1836, sida 3

J-————VVRCmMMV nn nn (Insändt:) Höga löften. .. När man hör de högas munnar Osa sina gåfvor ut Tror man att de äro brunnar, Som på rikdom ej ta slut. Dåren kommer nu att sänka Hoppets ämbar deruti: Lätt det fylles; ty kantanka Löften alltid lätta bli. Knappt på något kan man peka. Löfte förrän bön är gjord. De ha icke mod att neka, Men ej kraft att hålla ord. Allt hvad munnen har af väder Sändes ut att tumla kring, Och man höjes, som en fjäder, Opp och opp mot — — ingenting. Också jag att löften hemta I en trappa sprang en gång, Och jag började att flämta