Aftonbladet – 7 juli 1836, sida 3

len varit sex skillingar högre 1835 än år 1834; så synes åter. af allt detta vilja otvunget följa: att 1835 års reveny, i jemnförelse med 1834 års, varit ungefärligen hvad den bordt vara i följd af kopparpris och öfriga omstindigheter (ehuru vida lägre än i medeltal för år längre tilbaka, före de inträffade grufverasvingarne.) Af denna bevisning ensam tror jag följa mitt berättigande att hafva sagt, att den 1:ste artikelns författare icke allevast oriktigt, utan äfven orättvist behandlat sitt ämne, då det iclhe lärer kunna nekas, att denna artikel är af en sårande syftning, mycket förnärmande för en loflig, men icke mer afundsvärd närings-klass, som i alla tider räknat inom sig upplysta och aktningsvärda medlemmar, ibland hvilka — och knappt utom dem — det varma deltagende funnits, som alltid framträdt till försvar för kopparverkets förnämsta rättigheter och förmåner. — Till öfrige fjerdeparts-egare vädjar jag, om någonsin eit ö.vertalande egt rum, för beredande af bergsmansståndets ofvervigt vid röstberäkning; och om icke tvertom, det jag ogerna anmärker, en fjerdeparts-egare nu tagit försia steget på opineringens och predispositionernes ej väl ansedda stråt. — Det följande torde komma att viss, att icke heller yttrandet, att ämnet blifvit för inskränkt behandladt, varit för mycket vågedt. Den 2:dra i ordningen af dessa Aftonblads-artiklar är till de delar den omfattar, temmeligen vigtig, men alltför litet uplysande. Till alla de omnämnde tidnings artiklarne har jag redan återfört uppmärksamheten nog; och will härefter öfvergå till mer omfattande delar, för bedömmandet , om verkligen sambruk skall, såsom lofvadt blifvit, bereda större fördelar åt fjerdepartsegarne. Mera, än äfven den största visshet om ett godt bruksår, skall en blick på bergsmansklassen, såsom närmgs-idkare, gifva begrepp om denna näringsgrens tillstånd och beskaffenhet, samt huruvida den, vid betraktande af det förflutna, bör anses hafva varit för fjerdepartsegarne betungande. Det kan antagas för säkert, att hvarje lönande näring är sökt; ech äfvenså att spejandet efter näringskällor tilltagit. Under det att handelsoch ortens andre näringsidkares antal ökats, har deremot uti den ifrågavarande friare näringen personalen ständigt gått på förminskning. Ingen insätter i densamma numer sine söner eller afkomlingar; och exempel saknas icke, att store deltagare i näringen inom en tid af få år gått derutur. Dessa sistnämnde exempel äro högst märkliga. Utom att flere blifvit på denna näring ruinerade, hafva 3 å 4 personer, som instigit i rörelsen, iordningställd, förlagd, och försedd med alla erforderligheter, samt med full pung, och med ett ganska stort antal fjerd parter, så att desse personer tillsammans disponerat kanske en fjerdedel af det hela, oeh sålunda varit i åtnjutande af alla de förmåner, som, så väl vid nuvarande brukningssätt, som ock vid sambruk kuana beredas; likväl efter några profår dragit sig åter tillbaka, alla utan minsta tvångsmål. — Primitiva orsaken synes hafva varit den, att desse personer icke egentligen varit hvad man menar med närings-idkare, eller icke sjelfve inäringen nog inträngt, med egen tillsyn, tid, eller fallenhet; och hvilket innehar bevis no , att näringen icke är, hvad man i allmänhet tror, lucratif; utan att den tvertom icke med någon fördel kan idkas annorlunda, än med vilkor af egen arbetsmöda och spänd omtanka i sjelfva yrket. Man känner att antalet af bergsmän någon tid varit ända till 600, men det upphinner nu icke till en trettiondedel, eller till 20. Åtskillige af dessa hafva, jemte bergsbruket, dels andra näringar, dels embeten och tjenster ; och nästan alla någon ärfd förmögenhet ifrån förfädrens bättre tider. Ifrån bergsbruket ensamt hämta de i sanning numera det minsta bidraget bergning , ingalunda till förkofran , hvarföre också flere synbart tära på äldre förmögenhet, och fjerdeparts-egendom nästan årligen abalienerats utur bergsmans-ståndet, der numera blott en obetydlig del qvarfinnes, efter att ursprungligen hafva hel och hållen tillkört detta stånd. — Och för mig är det i sanning obegripligt, huru detta slag af närings-idkare ännu kan hafva sine afundsmän. (Forts. följer.)