Aftonbladet – 7 juli 1836, sida 2

Syskonen Binnes gåfvo i går sin annoncerade föreställning i den s. k. Vauxhallen på Djurgården. De voro desamma, som för ungefär 10 år sedan läto höra sig härstädes; men tidens ombytlighet har på dem haft den verkan, att den hvita sidenklädning och den svarta frack, hvari de då uppträdde, blifvit förvandlade i Tyrolska Alp-sångare-drägter. Sådana äro nu för tiden på modet, och de båda syskonen hafva åtminstone i detta hänseende följ! med sin tid. Systern, fru Lasar, sjöng åtskilliga stycken, försedda med jodling, dem hon sjelf akompagnerarade på guitarren; men hvad man till det minsta kan säga, är att hennes natursång gjorde ingen effekt i den eleganta danssalen. Lyckligare var hennes bror, som med mycken naiur härmade en mängd djurläten, hvaribland i synnerhet grisens och hästens stämmor imiterades med verklig virtuositet. I det så kallade Buktaleriet tyckes hans konstfärdighet hafva ett mindre omfång. Han härmade väl flera personers röster, men de tycktes alla komma från det yttre rummet. Visserligen erbjöd han sig att låta rösten höras från hvad ställe af salen, man behagade; mer som ingen af de närvarande i detta fall yttrade någon örskan, torde dea bristande rörligheter i stämmornas plats få tillskrifvas icke honom. utan åhörarna, hvilka här församlat sig till så stort antal salen kunde rymma.