Aftonbladet – 7 juli 1836, sida 2

och annan trott, att Sverges fordna minnen kunna förvaras lika väl i kyrkan, antingen denna är försedd med torn eller icke; samt ati, om man har pengar till öfverlopps, dessa kunde användas till något lika vackert, vida nyttigare. Af denna i sig sjelf temligen obetydliga fråga har man nu gjort ett, riksvigtigt ärende; och som det just nu gäller, är det icke underligt, att den goda sakens kämpar dragit till strids med det tunga artilleriet. Tiden är småaktig. Materialismen har tagit öfverhand. Guldet har fått en högre betydelse, än allt annat. Judaismen tyckes återfå sitt förra öfvervälde. Också är det bankirerna, i synnerhet de judaiska baronerne Rothschild, som nu vilja styra verlden. Hvarje ära, som ej kan mätas med klingande mynt, som ej ger enskild räntevinst eller ej ökar statens skattkammare, har intet värde, bör ej sökas och lönar ej den ringaste uppoffring hvarken af penningar eller än mindre af blod och lif. . Allt detta står att läsa i Norrlands tidningar och derefter i Svenska Minerva. Det är en liten variation af den gamla visan i Odalmannen. Skada blott, att tiden på de 13 år, som passerat, sedan Odalmannen utgafs blifvit så småaktig, att folket nu någorlunda vet, hvad dylhka fraser hafva att betyda. Detta är nu precistdetsamma som fordom, nemligen att de, som vilja hafva folkets penningar, gerna tala om äran. År det fråga om tornet, märk väl tornet till Riddarholmskyrkan, då heter det äran afförfädrens minnen, likasom om dessa icke hade något varaktigare förvaringsrum än i ett torn. Gäller det högre anslag till civillistor och hofhål!ningar, då heter det, att man måste upprätthålla folkens ära derigenom att derasregenter kanna visa sig) med tillbörlig värdighet. Tarfva vederbörande hafva en ökad militärbudget för större läger eller nya uniformer, så kan man vara viss att få höra deras sjelfskrifne försäkra, det ingenting mindre än nationalaran ech Rikets försvar stå på spel. Vi finna såledesji denna artikel ingenting nytt, mer än att de judiske Barenerne Rothschild hafva sin hand med emot Riddarholmskyrkan. Himlen vete, huru detta hänger tillsammans, eller hvad de odfverhufvud hafva felat att blifva så illa tilltvålade af de rättrogna? Ar det icke just Herrarne Rothsehild, som i nödens stund lånat de beklämda Regeringarna penningar att upprätthålla sig (ty nationerne hade nog stått dem förutan)? och är det icke just Regeringarna, som gjort Herrarna Rothschild till Baroner, för det de lånat dem penningar? Icke heller hafve vi förr än af Norrlands-tidningar hört, att något lif eller blod kan behöfva tillsläppas i i anledning af Riddarholmskyrkans reparatiom, så framt icke den Norrländska Redaktionen till äfventyrs menar, att den hederlige Riksdagsmannen Per Nilsson i Wanneberga skall komma, att släppa till knappen för sitt yttrande i sockenstämman, hvilket vi dock omöjligen zunne tro, oaktadt Konungens Befallningshafvande i Christianstad vid det bekanta förhöret lärer hafva lofvat honom, att åtskilligt åt det hållet kunde komma att inträffa, innan saken stutades.