Aftonbladet – 25 juni 1836, sida 2

4 Några anmärkningar vid Öfver Ståt hål: arEmbetets underdåniga skrifvelse till Kgl.. Maj:t d. 31 Oktober 1835, rörande intrång uti Byggoch Murmästare-Embetena. (Slut fr. N:o 20.) Ait personer af bögre konstbildning, såsom Hr Öfverståthållaren påstår, icke under nu gällande förhållanden vilja ingå uti handtverksembetena, tyckes vara en insinuation, hvilken endast blifvit framkastad för att nedsätta de nu varande handverks-idkarne i allmänhet. Då. den åberopade högre konstbildningen icke kan komma i fråga för de flesta handtverksidkare, lära byggnadsembeterna enskildt få vidkännas detta tillmäle af den man, som är tillsatt att vaka deröfver, att intet intrång göres i Borgerskapets frioch rättigheter (Se Öfv. Ståth. Instruktion); ett tillmäle, som synes så mycket mera orättvist, som uti de embeten, der en högre konstbildning erfordras, ech till hvilka Byggoch Murmästare lära räknas, nu fionas ledamöter, som äro Professorer vid Kongl. Akademien för de Fria Konsterna, samt agreerade vid samma akademi, förutan dem, som der tillvunnit. sig högsta och högre belöningarne för byggningskonst. Man skulle så mycket snarare tro, att de personer, hvilka Hr Öfverståthållaren tyckes vilja föreslå till bestridande af byggnadsyrkena i hufvudstaden, icke stå högre på konstens trappa, än att de gerna kunna förena sig med embetenas nuvarande ledamöter, som, enligt Hr Öfverståthållarens förs! ag, personer, hvilka icke duga till verkgesäller vid en vanlig byggnad, eller sådane, som blott till någon betydligare del (icke helt och hållet, hvilket är en verkgesälls skyldighet) förestått en byggnad, skulle berättigas, att Byggmästareyrket utöfva. De af Hr Ofverståthållaren föreslagne wvilkoren, för att blifva Byggmästare, äro: 1:o att icke vara tilltalad och straffad för äreröriga brott; 2:0 att förete kopia af en ritning till en ansenligare byggnad; (att han gjort den sjelf, behöfver icke styrkas); 3:0o skall han med sakkunniga och trovärdiga personers intyg styrka sig ega godkänd praktisk erfarenhet och skicklighet i yrket. — Om man här frågar: hvilka äro dessa trovärdiga och sakkunniga personer, blifver svaret: Hvar och en, vare sig man eller qvinna, som lånt uppföra den allra obetydligaste byggnad. — :Nu gällande författningar och bruk vid profs afläggande hafva dena obehagliga omständigheten emot sig, att vederbörande tillse, att den sökande, sjelf, och icke genom andra, fullgör sitt prof: detta är den tyngdsmedelpunkt, som genom de af Ösfverståthållareembetet föreslagna åtgärder skall undermineras, och hela byggnaden störtar. Så länge näringsidkarens rättigheter och skyldigheter stodo i analogi sins emellan, tvekade aldrig den sannt upplyste, (icke lycksökaren) att egna sig åt näringarna. Men nu deremot, då rättigheterna endast äro eit skuggspel, kan det föga mera löna, mödan, att uppoffra sin ungdom åt ett simpelt, ända till gäckeri förföljdt handtverk. Följderna häraf visa sig redan på den mängd ynglingar, utgångne från näringsidkarens hus, hvilka, under det de förtära sitt lilla arf, frukten af en flitig, men i sitt yrke tryggad handtverkares mångåriga mödor, trängas med dem, hvilka det rätteligen tillhör, att vara tärande medlemmar i samhället. Sedan, under nyare tider, alla lärdomsprof vid Aka-, demien oeh andra allmänna läroanstalter blifvit skärpta, har de studerandes antal icke desto mindre ökats, hvarigenom ock mnu, mera än förr, tillgång i öfverflöd finnes å embetsmanna-ärnen. Ett lika förhållande skulle säkert inträffa med näringsidkarne, om dem affordrades ett strängare prof före ingåendet uti ett yrke, som lemnade utsigt för framtiden. I sakernas nu varande skick må man icke förtänka lärlingen, om han ej lägger sig vinning om, att i grund lära sitt yrke, då han dagligen ser, huru okunnigheten framdrages före