Aftonbladet – 25 juni 1836, sida 2

kare och förläna dem med nya privilegier. 7:o På en tid, då embetsoch tjenstemännens löner och inkomster årligen, och i synnerhet riksdagligen förhöjas, under det at! kontributioner och varupriser stiga, vill Öfverståthållareembetet, att handtverkarens inkomster skola nedsåattas. . Under loppet af de senast förflutna femton år hafva dagspenningarpa vid byggnader i allmänhet varit stationära; och vidstadens byggnader betydligt blifvit nedsatta. 8:o Hr Öfverståthållaren yttrar, att det tillhör hans embetspligt, att tillse, det byggnader hädanefter uppföras efter bättre smak och stil, än hittills. — Detta medgifves gerna, och syftemålet kan lätt ernås, på det sätt, vi uppgifvis, medelst en föreskrift till Byggningskollegum, utan att derföre behöfva träda annor mans rätt för nära, hvarken i moraliskt eller ekonomiskt hänseende. i Hr Öfverståthållaren synes slutligen vilja komma derhän, att fråntega embetena deras urgamla rättighet, att I pröfva deras skicklighet, som i de sammas yrken vilja ingå, och förflytta denna rättighet till hvilken enskild i; man som helst. Här frågas billigtvis, med all aktning för den höga auktoriteten, har Hr Öfverståthållaren gjort sig reda för, hvilka trakasserier och hvilken mannamån komme att uppstå genom det af honom föreslagna sätt, att pröfva skickligheten; hos den sökande? Folken hafva i alla tider burit afsky för envåld makt; och nu skulle tvenne embeten, som aldrig brustit i sina skyldigheter, genom en nyck frånryckas deras urgamla rättighet, att organisera sig sjelfva! Om man möjligen skulle föreställa sig ett embete nog småaktigt, att vilja lägga onödiga hinder i vägen för en sökande, har lagstiftaren, som förutsett en sådan möjlighet, visligen förekommit densammaderigenom, att, vid mästerprofs afläggande och godkännande, en magistratsperson, jemte stadsfiskalen alltid är närvarande. Öfverståthållaren är således alltid berättigad och skyldig att tillse, det ingen orättvisa tillskyndas den sökande. Må Hr Öfverståthållaren på samvetet säga oss, om skråordningen, såsom den nu tillämpas (se föregående), fordrar något arnat, än skicklighet, och hvad hinder densmma lägger i vägen för byggningskonstens högre utveckling, eller i hvilken mån nuvarande Byggoch Murmästare, och om deribland en, flera eller alla gjort sig skyldiga till Hr Öfverståthållarens ovilja, och hvaruti de fel bestå, som föranlåtit Hr Ofverståtbållaren att inför thromen och det allmänna nedsitta tvenne korporationer, hvilkas medlemmar aldrig svikit sina medborliga åligganden, och att tillgripa en, må hända; nog brådstörtande reform, hvars resultater icke så lätt kunna beräknas? Har, till slut, Öfverståth., eller någon af Stockholms innevånare någonsin varit i behbof af en byggnads uppförande, som icke af de befintliga Byggnadsembetena kunnat verkställas? — Vi tro det icke. — Tvärt om våga vi uppmana Hr Ofverståthållaren och en och hvar, att bevisa motsatsen. — Hvad den öfverklagade dyrheten angår, få vi ytterligare tillägga, att embetenas medlemmar hittills konkurrerat med spekulanter från alla väderstrek, hvilket synes deraf, att flera ledamöter till mista pris, under entreprenadvilkor, med få undantag, åtagit sig och fullgjort alla stora publika byggnader de senare åren. Att bhandtverksmästarnas folk i allmächet äro sämre, än hvad de voro för några år tillbaka, är en sanning som icke kan bestridas, men orsaken dertill, efter vår tanka igenfinnes hufvudsakligen deruti, att då en lärling arbetat hos en mästare 2, 3 å 4 år, finner han sig befriad från det tvång som honom hos en ordentlig husbonde tillskyndas, derigenom att han icke efier behag eger att arbeta eller låta bli. Uppmuntrad af dagliga exemplet, att huru och på hvad sätt som helst, det tillåtes en och hvar att anskaffa sig så kallade egne försvar, ehuru okunnig han än må vara, antager han nu ett sådamt, och blifver derigenom försatt uti ett fullkomligt oberoende, som tillåter honom att arbeta hvar och när han behagar, som vanligen icke inträffar ofiare än då hungern eller törsten efter bränvin dertill tvingar honom. :Obekymrad om sin och .de sinas framtid arbetar han aldrig för morgondagen, utan låter hvar dag hafva sin egen omsorg. Personer af denna klass finnes, som hvarje höst, då köld inträffar, i brist af kläder och föda inqvartera sig på fattigförsörjningen öfver vintern, och utgå derifrån om våren, för att öfver sommaren göra sig kompetenta till återinträde följ. höst; de som nu icke vinna inträde på fattiginrättning blifva vanligen offer för fängelserna och korrektionsinrättningarne. — Lättheten att få så kallade egna försvar, nödgar näringsidkaren, som årligen ser sig beröfvad omkrinvg hälften af sina arbetare hvilka, som vi redan anfört, inställa sig under lösdrifveriets frihetsfanor, att ifrån landet införskrifva ett lika antal arbetare i då af gångnas ställen, hvilka sistnämnde i sin ordning efter några få års förlopp intaga de förras ställen. Att 0. oe . VT set RR Te rd nad