Aftonbladet – 11 juni 1836, sida 2

Rådhusrättens protokoll, hvarföre han serskilt skrifteligen inlemnat det till Hofrätten. Nu skulle väl hvar och en tycka, att Hr . Broberg vid detta tillfälle varit den verkligt lidande, då han tvenne gånger blifvit på öppen landsväg anhållen, bindrad och underkastad en obehaghg visitation, och att han högst kunde kannas skyldig till några böter, för de uttryck, som oförsigtigtvis undfallit honom. Sådan var likväl icke Rådhusrättens åsigt, som ansett Broberg oberätligad att åtala den förra visitations-förrättningen, men skyldig, såsom den der hindrat densamma, böta 200 Rdr bko, hvaraf i tillfaller kronan och z Kustinspektoren, hvarförutan han för smädeord måste böta 3 Rdr 16 sk. bio och för svordom 1: 32. För den senare visitationen deremot har den dömt Hr Erlandsson att böta 50 Rär bko, Brobergs ensak, men har ej ansett sig kunna fälla honom för sabbatsbrott, hvarföre Tullfskalen yrkat ansvar. -Berjemte har det blifvit Broberg ålagdt att betala sina vittnen ersättning för deras förspilida tid. Detta mål har den egenhet, att då tulltjenstemannen, i känslan af sitt begångna misstag, icke vågade åtala den förfördelade, som han utan skål misstänkt och uppehållit, men denne anlitar lagen för att erhålla upprättelse, slår den så ut, att den verkligt felande derpå gör en ekonomisk vinst. Han böter 50 Rdr, för det han anställt visitation, der ingen anledning gals till någon sådan, men erhåller i stället 350, för det han haft en liten ordvexling med dem han antastat. Sådant tyckes -emedlertid icke vara lagstiftarens mening, ehuru mycket afseende man än, vid våra tulllagars stiftande, gjort på statens rätt och näringarnes förmenta skydd, samt huru litet man tegit i betraktande de trafikerandes beqvämlighet och fördel eller en sund statsekonomis grundsaiser. Meningen måste icke vara, att den obenägenhet, någon kan visa att underkasta sig en visitation, det vare sig hemma eller på landsvägen, och de invändningar han gör deremot, skola straffas; ty denna -obenägenhet är så naturlig, att det snarare bör förvåna om den icke funnes hos hvar och en, som blottställes för ett sådant obehag; utan att befordra lagens verkställighet genom det äfventyr, hvilket drabbarhvar och en, som våldsamt hindrar henne i sin rätt. Nu har detta senare häricke varit fallet; visitatiomen gick i all fredlighet för sig, och Hr Broberg sträfvade ej lämgre emot, då ban såg, att hans invändningar ej kunde skydda honom derför. Han har också häröfver anfört klagomål i Svea Hofrätt, hvarest han ådagalägger det missförstånd af lagens mening, som han tror Rådhusrätten hafva begått.