Aftonbladet – 11 juni 1836, sida 2

Vid Götheborgs Rådhusrätt för tullmål, har nyligen ett sådant af mindre vanlig beskaffenhet förevarit. En hemmansbrukare vid namn Brokerg hade dit instämt Kustinspektoren Erlandsson, för det han tvenne gånger, den 23 December förlidet år och Trsettondedagen den 6 Januari detta år, underkastat, honom visitation, då han kom . åkande i sin kärra påköppna landsvägen icke långt ifrån staden, samt påstått aksvar och ersättning. Vid anställd ransaknirg uppga! Erlandsson, att han fått underrättelse, det Broberg hvarje helgdag plögade fara från staden till sitt hem med olofligt gods, hvarföre han beslutat anhålla honom; att Broberg nekat underkasta sig visitationen, och för att afvärja den, lyftat sin piska, då Erlandsson dragit sin sabel; men att, då tvenne uppsyningsmän hunnit fram, hvilka :Kustinspektoren presenterat som sina vittnen, hade Broberg, efter någon invändning, huru vida icke visitationen borde ske vid behörig tullplats, likväl godvilligt låtit den för sig gå. Då den emedlertid icke ledde till något för beslagaren önskligt resultat, ehuru sträckt ända till och med till drummein i kärr-stolen, sedan dynan var genomletad, syntes Hr Broberg ha förlorat tålamodet och frågat tulltjenstemannen, om han icke äfven skulle visitera i hans byxor? Detta ansågs likväl icke nödigt, utan Broberg fick i fred fortsätta sin resa, sedan ingenting funnits hos honom att taga. Den senare gången föreg ck visitationen utan någon invändning, men med lika liten framgång for beslagaren. Ett par af vittnena hafva försäkrat, att Broberg yttrat flera oqvädinsord emot Erlandsson, hvilka de likväl ieke uppgifvit, samt att han gjort en mindre skicklig åtbörd ; deremot försäkrar ett vittne, Hr Inspektor Blidberg, att Broberg väl svurit några gånger öfver att ärligt folk skall onödigtvis uppehållas på:vägen — en förseelse, som mången med honom torde hafva begått — samt, att han frågat, om vVisitationen icke äfven skulle sträckas till byxorna, hvilken fråga var. naturlig nog, då sådan noggrannhet stundom verkligen iakttages; men att Hr Erlandsson yttrat, att han ansåg Hr Blidberg för hederligare karl, än att hålla med en sådan skurk som Brobesg, hvilket uttryck intetdera af de öfrige vittnena omföormält, äfvensom hela Hr Blidbergs vittnesmål varit ganska ofullständigt uppfattadt i