Aftonbladet – 11 juni 1836, sida 2

Till Redaktion af Aftonbladet! Under rubrik Föreslaget portförbud för BlodIglar, refereras en af undertecknad till Kongl. Sundhetsnollegium ingifven promemoria rörande den allt mer och mer tilltagande bristen på BlodIglar. På ett för mig oförklarligt sätt har referenten af denna skrift dragit slutsatser, som vid en uppmärksammare genomläsniug torde finaas högst oriktige. Af denna orsak anhålles om ett rum för medanstående berigtigande i Tit: tidning. Det var med fästadt afseende på grundsatsen: alt der skyldigheter gifvas, bör äfven finnas rättigheter, som undertecknad tog sig friheten anhålla, att taxan å Bilodiglar måtte upphöra och Apothekaren, i likhet med andrekonkurrenter, befrias från alla förbindelser till samhället i hvad denna artikel rörer, men, i händelse Kongliga Kollegium delade min övertygelse, att elt lågt pris och en alltid påräknad tillgång på desse, för den praktiserande Läkaren högst oumbärlige djur, vore för samhället af mera vigt, än den handelsvinst någre exportörer skörda, föreslogs, att Kongl. Kollegium täktes medverka tili ett törbud, stt exportera Iglar. För att från detta förslag, så mycket som möjligt, aflägsna alla misstankar om egennyltiga afsigter, tillades: Så framt icke denna åtgärd vore i strid med gällande åsigter om frihet i näringarne m. m. Det är för referenten en glädje, att Kongl. Kollegium denna gång satt p för den allmänna ryttans och förnuftets fienders försök. Måtte den som får dyrt betala, eller förgåfves erbjuder hvad som helst; för att medelst iglar erhålla lindring i sine plågor, kunna njuta af samma glädje! Andamålet med min citering af fordna förhållandeu var helt annnat, än egennyttiga beräkningar för mig enskildt, eller den korporation jag tillhör. Jag ville dermed fästa uppmärksamheten vid en sak af högsta vigt, nemligen apothekarens moraliska förbindelser till samhället, hvilka genom allt mer och mer ökade skyldigheter och minskade rättigheter, kunde förlora deras moiståndskraft... I uppsattser, föranledde af upptrådet på apoiheket Hvita Björn m. fl. äfvensom i referemtens betraktelser öfver pharmaciväsendet, anses allt detta för en bisak. Man tror sig genem komplicerade kontroller vinna målet; men jag betviflar, att den moraliska ersättes af farmaceutiska resefiskaler,jom ock utrustade med 7:dubbelt mera kunskaper, än de i landsorterne stationerade läkarne, eller af :Embetsmyadigheters inblandning ialla förhållanden, der allmänna opinionen och eget omdöme m. m. äro nog. Någon så grof okunnighet, som bristande förmåga att bedöma officinella vexier, eller bereda medicinska preparater får man icke förutsätta, och mot substituering, eller underslef har patienten — ja ofta nog dess läkare —, imtet annat att sätta, an öfvertygelsen, att allt är som det skall vara Mig förefaller det högst anmärkningsvärdt, att referenten så lösligt och med en -viss likgittighet vidrörer den i skriften mera-alfvarsamt behandlade rabatten. Det vill synas som tanken på prohibitivsystemets tillämpning å det ifrågavarande fallet, till den grad absorberat alla andra tankar, att han ej närmare betraktat denna abnor