Aftonbladet – 28 maj 1836, sida 2

Djurgårds-Theatern, som slutade förra årets representationer med Strozzi och Martino, har dermed äfven börjat detta årets, och tyckes ha funnit sig lika väl af både början och slutet. Dess administration har visserligen bjudit en och annan gång på Damer och Husarer, på Studenter och Wilibrådstjufvar? och annat blandadt sällskap; men dea Stockholmska publiken tyckes ej ha så mycket smak for något, som för konsten att konspirera, hvilket Svenska Minerva troligen ej skall underlåta att anse som ett elakt tidens tecken. Emedlertid har 1iheatern, som märkt Stockholmsboernes svaghet för den förnäma veriden och betitlade personer, funnit nödigt att rätta sig efter denna böjelse och bjuda sin publik att sällskapa med gens comme il faut. Pen har sålunda satt en Lord på affischen, och detta har icke blifvit utan sin goda verkan. Lord Davenant är en man af stora verlden, ledamot af Konnng ns råd, för öfrigt rik, ädel, tapper, vänlig och nedlåtande med alla de andra goda egenskaper, som kunna falla på en Lords del. Han figurerar här uti ett skådespel i 4 akter, och man har således tillräcklig tid, att göra bekantskap med honom. Will läsaren för öfrigt lära känna hans historia? Nå väl, se här, ett litet utkast dertill. Den som sett Falkland med Herr Almloöfs förträffliga mimik, har också någorlunda begrepp om den ifrågavarande Lorden. Falkland, lika så ädel och förträfflig som Davenart, har händelsevis råkat slå ihjel en menniska och förföljes derföre lik Orest af furierna. Davenant har begått ett annat fel, som man skulle tycka både alt han bordt hafva mera nöje af att begå och mindre ånger öfver stt ha begått det. Han har öfvergifvit sin hustru och gift sig med en annan. Sådant hander tämmeligen alla dagar; men litet sällsammare äro de omständigheter, hvarunder det skett. Redan i många år enkling och begåfvad med en fullväxt son, således icke mer i sin blomstrande ungdom, får han en hemlig beskickning till Nordamerika — -förmodligen på den tid då detta var en koloni under England — med