Aftonbladet – 28 maj 1836, sida 2

ee SS EO w—— AA —— — — —— Je ——K— —— ————— 66 d. v. s. för fabriksintressena och prohibitivsystemet, som yrkade ständiga, höga tullafgifier, att det var emot honom, som det nuvarande tullsystemet antogs, och att Amerikanska majoriteten derigecom uttryckte den opinionen att ban icke vore någon stor statsman. Vi uppmana således återigen Argus att, om han sådant gitter, med autentika kandlingar leda ifrån sig detta nya bevis på okunnighet eller oärlighet. Den andra dikten är Argi uppgift att den kommercielia amerikanska tulltariffens minimum för importen är 20 pet af varan: värde och att Aftonbladet yttrat sig för ett sådant belopp, samt sjelf förordat 15, 20 och 23 pets tullafgifier för Sverige, under loford åt den Preussiska handelspolitiken som antagit sådant skyddstullssystem. Vi vilja äfven härutinnan lemna Argus ett tillfalle, att sjelf afbedja och beriktiga sitt begångna fel och bedja bonom för sådant ändamål blott genomläsa amerikanska tulitaxan, med hvilken vi kunna stå till tjenst, ifall Red. af Argus icke på annat sätt skulle xunna förskaffa sig den. Han skall deri finna, att han huggit i vädret i så många fall, att det till och med biefve för vidlyftigt att specielt uppräkna dem, åtminstone till dess det visat sig huruvida han vill taga reson och försra ärligt eller icke. Hvad Aftonbladets försvar för dena Preussiska hande!spolitiken beträffar, så har det siu fullkomliga riktighet, a!t vi förordat Preussens statsekonomiska system och dess företräde framför det absoluta prohibitiv-systemet, hvilket skedde just under det Argus som ifrigast försvarade det sednare; men lika säkert kunna också våra läsare vitsorda, at vi städse ansett låga tullar med i slmänhet 15 pr:s maximum vera den enda handelspolitik, som bör följas i Sverge och den enda som kan följas, om man vill utrota eler förekomma smuggleriet. Men huru låvgt äro vi icke ännu, ej blott ifrån denna punkt, utar äfven ifrån den Preussiska tuiltariffen? Efter den senaste tulltaxan, hvaröfver fabrikanterne hörts så jämmerligen klaga, betalas t. ex. för kattuner i tull, tolag och andra omkostnader inberäknade, omkring 10 sk. banko alnen, hvilket utgör vid pass 100 pr. af denna varas värde; ty det är bekant, att partipriserne på ordinära kattuner i Manchester och Liverpool variera mellan tre och fyra pence för alnen, samt att äfven de finare icke kosta öfver 6 pence stycket, och en Engelsk penny motsvarar som bekant är, ick: fyra skillngar riksgålds. — Kläden fortfara att vara förbjudna, äfvensom grofre bomullslärfter, en mängd ylletyger, släta sidenvaror m. m. och på de flesta till införsel tillåtna varor är tullen närmare 50 än 25 pr. Hvad vi yttrat om der Preussiska tulltariffen står således ingalunda i strid med att finna Turkiska Sultanens åtgärd med en 5 pr. tulltariff ganska förståndig och följvärd; hvilket Argus bäst kan minnas sedan i vintras, då han äfven hade den olyckan att blifva slagen på fingrarna med en falsk citation af Borgmästaren Helledays anforande i Borgareståndet, hvilket skedde i samma lofliga ändamål som citationen ef Cannings tal, nemligen att d-aga en slutsats deraf, precist motsatt den som Hr Helleday yrkade. — Det är ofverhufvud förunderligt, att Nya Argus har en sådan kärlek til dikter och hopvräuvgningar, att aan oupphörligen skall låta sig beträdas dermed. Att söka verka någon rättelse härutinnan genom väckande af någon känsla af blygsel är visserligen ej att hoppas, sedan han formligen afsagt sig all s dan; men endast den egna fördelen och ett välförstådt interesse — för hvilket Argus oupphörligen pläderar såsom hufvudsak, borde långt för deta ef erfarenheten hafva lärt honom att allmänheten icke i längden låter föra sig bakom ljuset.