Aftonbladet – 16 maj 1836, sida 3

ätskilliga — orediga rykten om Hr Winstens flera föregående giftermål, har vår man ganska systematiskt skapat sig en rätt förfärlig historia om sin husboades hemlighetsfulla kabinett. Hvart skule vinhandlarens aila förra hustrur ! a tagit vägen om icke dit, inom brandfast jerudorr och dyrkfritt lås? Brrr! detär rysligt! hvem vet, om icke samma öde vantar fru Agatha? en yacker dag ledsnar patronea vid henne, och kastar henns helt enkelt ia i kabinettet för att svälta ihjäl. Brrr! . vv Fru Agatha hysec visserligen ail kärlek til Hr Winsten, men hon har icke kunasat underlåta att sjelf göra sig vissa skvupler öfver hsns mystfikationer i afseende på det oftsnämnea kabinettet, och men må icke förunara sig öfver att hon lyssnar till så räsonabla funderingar, som diängens i huset. Tillfllet är nu gynnande, herisen är borta, kabinetiet måste öppnas, mean måste sc, huru dermed kan hänga tillamman. Hon har väl gifvit sitt l5fte, att icke begagua nyckeln, men detia hindrar ju icke, att en annan kan få göra der. Den första som vigar försöket, är en tullkontrollör, som förmodar sig kunna göia ett godt beslag dernnne. Han återkommer blek, förvirrad, förstörd, som om med döden bade han kämpat. — Eu annan gåog kan han vid tulien bete sig litet mind:e påfluget mot IHrr Ry:tmästare, så slipper han att i skumrasket mom fyra väggar få göra bekantskap med deras sabelklipgor! — Den andåra, som riskerar att tiva in i kamrmrsaren, är en husar, som vid genomresan genom staden kommit att välpläga sig något för länge hos sin kusin, vinhandlarens dräng; nan utstörtar lika förstörd som kontrollören, — en annan gång skyndar han sig litet mer, när han far som kurir, så behöiver han icke skälfva i hvar lem för att se sin ryttmästare i ögonen! — Medgif, att det är ett bia hemiighetsfullt kab net! Nå, men hvad skall slutet bli på allt detta? Jo, slutet är det, avt Hr Winrsten kommer hem igen, finner nyckeln i kabinettsdörren, blir deröfver mäkta förvånad, öppnar och ber sina värncer och sin blifvande stjufmåg vara god och stiga ut. Häröfver blir naturbgtvis fru Unger högeligen bestört. Hennes dotter, fru Klingensköld, har undertiden äfven ankommit i huset efter sin herr man; fru Agatha måste erkänna sitt bedrägeri med mamsellskapet, hvaremot Winsten upptäcker för henne, alt ban också varit gill förut elt par, tre gånger. Men kabinettet, hvarföre har han alltid hållit det så nemligt? jo, han har haft det till laboratorium för vintillverkning. Om denna originslkomedi är intet annat att säga än att den är öfver all måtta platt och tråkig. De från bekanta operor hemtade, vackra musiknumror, som här och der ärad inflickade, förmå icke att neutralisera den sömngifvande verkan, hvilken i så rikt mått är pjesen for öfrigt förlänad. Den dör kritiken förutan. Vid ardra representationen räkvade den säkert icke hundra åskidare. Härtill torde kanske likväl till någon del bidragit den vackra väderlek, som nu några qvällar loekat publiken ut till Djurgården, hvars teater, att dömma af de få representationer, som hittills i år derstädes blifvit gifna, har att för instundande sommar från Stoekholmsboarnes sida påräkna en ingaluada förminskad bevågenhet mot den, hvaraf dess anspråkslösa Thalia gjorde sig, förflutna sommar, 1 flera afseenden så förtjent. -—r 7 ss iw TT — 949 .