Aftonbladet – 16 maj 1836, sida 3

J. HaAaSelstam. JG: VB OPGOW. oe FP UREUCEN. Jo: MELISA TEATER. Den nya Blåskägg eller det hemlighetsfulla kabinettet. Komedi med sång i 1 akt. Vår goda vän Winsten är en förträfllig man, med krås i bringan och fyratioåtta år på nacken, herre och vinhendlare i den stora sjöoch stapelstaden . O, huru lycklig måtte ej en vinhandlare vara, hvilken, såsom Hr Winsten lärt sin kont i Hamburg, ech hvars oxhufvuden äro lika outtomliga, som det beryktade dryckeshornet i UtgårdaLokes hof, hvari den väldige Thor förgäfves svettades med att vilja se botten, och hvilket med ena ändan hemligen stod i det eviga vattnet! — Trefaldt lycklig den som, i likhet med Hr Winsten, kan i den bacchiska vinlöfskransen infläta Cupides älskliga myrten! — ty det är just 1 dag Hr Winsten förlofvar sig med den förtjusande Agatha Unger. Det är en af dessa kärleksaffärer å la rail-road, som gå en mil i minuten. Man ser hvarandra i dag, maa friar i morgon, och gör förlofningskalas i öfvermorgon. Den förtjusande Agatha är en juogfru, som visserligen sett sin vår, men behagemr, dygderna, älskvärdheten, som aldrig föråldras, hur skulle de icke göra intryck på en så spirituell vinhandlars som Hr Winsten! Om tre veckor står brölloppet. Nu inträffar på sjelfva förlofningsdagen någonting serdeles komikt. Vår vän vinhandlaren får eu besök af en gammal kund, Ryttmästaren och riddaren, den välborne Hr Klingensköldå, som nyligen anländt till staden. En krigsman och en vinhandlare äro gerna gamla bekanta. Den ädla Byttmästaren kommer händelsevis att fråga efter ett visst fruntimmer, vid namn Agatha Unger, som skall uppehålla sig i staden. Jo, du ar rolig, Ryttmästare! hvem skulle ha reda på mamsell Agatba, om ieke Ir Winsten? Det är ju min fästmö ! svarar den goda vichavdlaren med ett sjelfförnöjdt småleende. — Men törs man fråga, hvad Hr Klhogensköld egentligem har otaldt med den förtjusande? Oh, en bagatell, det är min — svärmor. Ogina ede! hvarföre bryta naeken af en så pikant supris, som den skalkaktiga enkefru Unger ämpat sin alskade Winsten först efter brollopp och smekmånad! Var denna förtidiga upptäckt ett verk af den fridstörande Asmodeus, hvilken en så vacker förbindelse, som Hr Winstens och fru Agathas, gjorde ondt i ögonen, så hade den onde likväl icke stort för besväret. Detkan visserligen synas temligen olika att, i stället för den, om icke vårliga, förlägsa, dock ännu sommarliga, rodnande oskulden, föra i brudstol den mormoderliga, bepröfvade erfarenheten; men i det hela taget, — Hr Winsten är sjelf en man till åren, (oss emellan. i tysthet sagdt, har äfven han varit gift förut, hela det kan vara tids nog, em fästmön får veta det framdeles! —— hela tre gånger,) han vet nog, hur det är, att den unga mö heldst blomman plockar, och gör sig således inga osbilliga pretertioner; dessutom är det för en beskedlig borgersman ingenting att skömmas öfver, att få en Hr Ryttmästare till måg, en Ryttmästare med så grannut namn som Klingensköld! att i en framtid få kallas mor far af småfceokneliga läppar och i sin pulpet ega rever-! ser med välborne slägtingars högadliga sigiller. Emedlertid har han lust att, till vederbörlig näpst göraji sin ordning den goda fästmön en Miten öfverraskniovg, till hvad ända ban, då en oförmodad affär kallar honom bort för några ögonblick, instänger Ryltmästaren jemte de genxtila herrar och damer, som gunstbenägetjöfvervarit förlofningsceremonien, uti ett kabinett. Under sin bortavaro anförtror han åt sin fästmö husets pvycklar, till och med efter något prut, — Db, du kärlekens obegränsande förtroende! — nyckeln till kabinettet, ehuru mot uttryckligt löfte, att den icke skall begagnas. Det är annars något besynnerligt med det der kabinettet! ingen menniska bar någonsin hittills, wtom vishandlarenm sjelf, satt sin fot inom dess tröskel; han har alltid sjelf behållit nyckeln dertill, dörren är jernbeslagen och af ek; det ligger någomting hemlighetsfullt härunder; himlen vete, om allt står rått till! Drsngen i huset har härom sin egen mening; fiåga honem! Det var i fordna tider en riddare, som .hette Blåskägg; han hade sju hustrur, af hvilka den ena efterden andw plötsligt försvann, man :vet icke hvart; allt detta och mera dertill står att. läsa i-en vacker skrift med väl lyckadt trädsnivt på titelbladet, som den goda Lukas eller Niklas, eller hvad han heter, fått sig vid Blåa Slussen i Stockholm, då han sist var der, I anledning af denna saga, jemte I — ? — -. —-R--22—mnnnnn ji APO — — — — — Ä e— a ar—L-r—r-—N— NA VR ses MA we ——————— Fe ! n.