Aftonbladet – 9 maj 1836, sida 2

nationer gjort större eller mindre framsteg, har Spanien förblifvit nästan helt och hållet stillastående. Dess bönder, I dess sätt att färdas, dess värdshus och mulåsnedrifvare äro ännu ungefär desamma, som i Don Quixottes tid, och teckningen af en resa der antar således alltid mer eller mindre karakteren af en Novell. Administrationen är icke bättre, än den var i det tidehvarf, cå Ci! Blas I skrefs. Den personliga säkerheten eger intet skydd emot den herskar de makten, den må vara absolutistisk eller såkalladt liberal, och någon verklig trygghet för lif eller egendom finnes icke mot hämdlystnaden, rofgirigheten eller våldets nyck. Röfveri med eller utan mord föranleder, säger han, sällan någon undersökning och bestraffning från de offentliga autoriteI ternas sida, om icke såsom ett medel att förtjena ) penningar, och den brotislige undkommer van; ligtvis, om han icke begått sådana ogerningar, att de väckt landtfolkets afsky och detta frivilligt samlar sig att förfölja honom. Såsom en naturlig verkan af allt detta, äro derföre också Spaniens fängelser öfverfyllda med offer, dess landsvägar med röfvare och dess städer med tjufvar och tiggare. Att detta arbete skall innefatta en mängd interessanta detaljer, förstås af sig sjelft. Vi hafva redan för några dagar sedan meddelat en derifrån hemtad teckning af Drottningen, regentinnan, som författaren såg på spektaklet. Vi meddela nu ytterligare derur några andra spridda drag, utan afseende på den ordning, hvari de förekomma 1 boken. En Madridsk liberal. Don Valentine, som hade varit ute att samla nyheter vid Solporien, hvarest de nu funnos i större öfverflod än fordom, var alldeles oförändrad. Han var samma långa, magra, skinntorra, färglösa figur, som jag förr känt honom. Döden sjelf skulle icke kunnat förändra hans utseende. Samma bruna kappa betäckte hans fula figur; när han tog af sig den, syntes dock i stället för dem fordna korta jackan, hvars skört voro sparsamt inskränkta till de minsta dimensioner anständigheten möjligtvis kunde medgifva, en svart frack af mera fashionable beskaffenhet. Då jag sade honom några artigheter öfver hans dandyism, berättade han mig, till min verkliga fägnad, ait hans affärer nu voro i bättre skick än fordom, Hen var en lika passionerad jagare som förr, och en fullkomlig patriot. Som ett prof derpå visade han mig en packa med 12 patroner, hvilka han tillagat för den dag, då presterne cch munkarne skulle undfå lönen för deras förbrytelser. Han hade tedan varit tvenne gånger ute på gatan med pistolen under sin kappa, men vedergällningens tid var ännu icke iuone. Poe nte a Sd EES and Den statsekonomiske Skräddaren. Denne var Don Carlos tillgifven, och sådant af följande skäl: Don Carlos tyckte om armen, och om han blef Kung i Spanien skulle han ha en stor här. Denna armee skuile oförtöfvadt beklädas; deraf skulle uppkomma en rik förtjenst för skräddarna och en ymnig penningecirkulation i landet. Hvad är orsaken sade han, att Frankrike är så rikt och mäktigt? Jo, emedan det har en så stor arme, som förbrukar landets alster, och håller folket sysselsatt. Sådant var Don Ramons medbroders statsekonomiska system, och hans åsigter delas kanhända af nio Spaniorer bland tio. Det var i sanning icke litet roligt, att höra honom redogöra för orsakerna till åtskilliga Europeiska staters tillstånd. Han påstod, att England var det första land i verlden. För att gifva honom anledning att utreda sig öfver ämnet, framkastade jag något tvifvelsmål, om icke möjligtvis främsta rummet borde mrymmas åt Frankrike. Men ru ropade han: betrakta en Engelsk rock, en Engelsk hatt, en Engelsk knif, en Engelsk sax eller rakknif, och säg mig, om icke Engelska folket är det största af alla?? — Han försäkrade äfven att insurrektionen i Navarra var ganska populär, och bland bevisen derpå anförde han det stegrade priset på lifsmedel, bröd, vin, kött m. m. som äro ortens förnämsta produkter. s Spanska bruk vid måltiden. Ehuru de personer, som besökte det värdshus, -der jag åt, voro till det mesta köpmän, advokater eller officerare, och följaktligen adelsmän, voro de likväl nästan allesammans okunnige om det sätt och de seder, som i andra länder anses höra till goda tonen, eller rättare till ett passande uppförande vid bordet. — Detta får hufvudsakligen tillskrifvas den omständigheten, att i Spanien förtär vanligtvis en hvar sin usla måltid henima i sitt eget hus, samt att gästfrihet och bjudningar äro nästan okända saker hos ett iattigt folk, som poluisk och religiös despotism gjort misstänksamt. Deras okunnighet om byfsade seder och deras bristande skicklighet vid bordet, härröra icke af blygsamhet; tvertom ser man äfven de bättre klasserna af Spaniorer, till och med tjenstemän, som vanligtvis äro faitiga och vana vid den vttersta tarflichet. när de någon gång befinna sig vid