Aftonbladet – 9 maj 1836, sida 2

En ung man, som jag träffade, gaf mig en interessant beskrifning på denna drabbning, hvilken legde rum den 29 December. Han hade begifvit sig tll nämnde ställe, för att erbjuda sin tjenst åt Zumealacarregui, med förslag att beklöda de Navarresiska bataljonerna, som stodo under hans befäl, och råkade på det sättet befinna sig i grannskapet, just då drabbningen började. Drotiningens trupper stego till 3000, men Carlisternes till 7000 man, hvarförutan de sistnämnde hade fördelen af en fast position på ett berg, till hvars högre liggande delar de kunde retirera, om så behöfdes, och afbidace derföre anfallet med otålighet. Bränvin bade i ymnighet blifvit utdeladt till dem, och de uppfylide luften med sånger, som presterna ferfattat. Deras mod och deres värma för den sak, hvarför de skulle strida, uppeldades härigenom till den grad, att de skuile ötfvergifvit sin position, för att angripa fienden, om icke deas anförare hållit dem tillbaka. — Drottvingens trupper anryckte käckt och gjorde et modigt anfall, ehuru deras väg hindrades af stenar, som rullades ned på dem. Striden var förfärlig; tvenne gånger drvefvos Christinos tillbaka; men slutligen segrade disciplinen, och Carlisterne måste rymma slagfältet, hvarvid likväl markens beskaffenhet skyddade dem mot någon förföljelse. Andra morgonen red den unge mannen öfver slagfältet; alla de fallnas lik voro afklidda. Åsynen af den blodiga tummelplatsen gjorde i synnerhet ett skakande intryck på ryttarens mulåsna, hvars ängslan och oro tvungo hosom att vända om. En Carlistisk expedition. På värdshuset i Quintanapalla satt en li!en tropp kavallerister, bestämda att betäcka posten från denna stad till Burgos, emedan postvagnen natten förut blifvit plundrad af Carlisterna. Just sem de i all maklighet förtärde sin aftonmiltid i köket, öfverrumplades de af en hop Carlister, som satte geväret på bröstet för en och hvar af dem, lemnande dem valet mellan att . gifva sig eller att dö. Då de antagit det förra alternativet, bakbundos deras armar, och de fördes till bergstrakten, hvarest man afklädde dem deras uniform, men släppte dens: lösa följande morgonen med e2n manta, eller ett söndrigt täcke, för att skyla sin nakenhet, samt ett småmynt för hvar soldat och två för korporalen. På detta sätt blefvo Carlsterne i stånd att mundera sex väl beridna kavallerister, hvilkas drägt kunde, om så behöfdes, gifva dem utseende af att tillhöra Drotiningens truppar. Den hämd, som den liberala Subdelegaten i Burgos tog för denna våldsgerning, var icke mindre våldsam, men mera eidel. Den usla köpingen Quintanapalla dömdes till en pligt af 40,000 realer, för det röfveriet blifvit begånget derstädes, och värdshbusvärden sattes i fängelse till följe af ryttarnes påstående, att röfvarena varit dolda i hans hus. Vår postiljon var förnuftig nog alt tycka, att denna åtgärd var lika hård som onyttig, ty då allt som fanns der i orten, med undantag af jorden, hvilken tillhörde en adelsman i Burgos, bade, ända till och med bönderras skjortor, blifvit borttaget för truppernas räkning, fanns ingen (tillgång till pliktens utgörande. För öfrigt vidtog man ingen anstalt att eftersätta röfvarena; och soldaterna, hvilka gå bekymmerslöst låtit öfverraska sig, blefvo äfven ostraffade. Mot och Med. Samtalet under vår måltid underhölls för det mesta af den landsflyktige. Han var en man af snille, hade anseende som poet, och var i synnerhet utmärkt gencm sin vältalighet såsom Cortes-ledamot. Jag lyssnade med nöje till hans ord, och, gezom sympatiers makt, delade jag isynnerhet hans glädje öfver återscendet af hens fädernesland. Han fann allting förbättradt under de 10 år, han vant borta. Vi foro i en diligens,! bättre än någon han sett i Frankrike, och ett sådant värdshus som det, hvari vi befunno oss, och en sådan måltid som den, vi just nu förtärde, hade han aldrig förr sett i sitt land. Af fräåmmance länder hade hsn endast mer eller mindre obehagliga minnen. Endast i England hade han blifvit gästfritt emottagen. I det liberala Frankrike såg han sig knappt tolereread; utledspsd gerom den ständiga granskaingen af hans pass, bevskad och trakasserad af polisen, var han glad öfver att ha vål kommit derifrån. — I Österrikiska sta erna blef hans belägenhet ännu värre. Då han kom in på Påfvens territorium, i förlitande på ett pass af Nuntien, blef han obarmhertigt kastad i fängelse och slutligen af soldater transporterad öfver gränsen. Endest tanken på hans hustru räddade honom här undan brottet af ett sjelfmord. Afven på Sicilien förföljdes hav, och det var först på Moalta, han åter rönte beskyddioch deltagande under Brittiska flaggan. Mmnet af både hvsd han njutit och lidit, syntes fästadt i hans bröst med verklig Spansk ståndsktighet. Hans hustru tråffade honom på Malta, der de framlefde några år tillsammans, till dess hon. för två år sedan lemnsde honom, för att återvända till Spanien, samt der sfbida händelserra: utveck