PORTRÄTTERNA. Kring min vågg jag sätter Helgonens porträtter , Kyrkans styresmån och fäder. Jag dem fick i arf Från ett tidehvarf, Som med stora minnen gläder. De på lagrar sitta, Skarpt åt himlen titta, Och på bibeln hålla handen. Herdastafven skönt Hvilar lagerkrönt; Ur hvar blick den höga anden Sprider friska lågor; Skäggen fly i vågor Öfver halfalns långa kragen, Och kring hjessan går Sinai moln. — Der står Moses än och stiftar lagen. Nu till nästa vägg: , Prester, uten skägg, Fostrade i hofvets trappa. Bibeln dem ej är Mera till besvär; Stympad krage, ingen kappa, Ur de ljufva miner Tabors klarhet skiner; Lagen kommen är till korta. Krusad tur på nacken, Prydlig snitt på fracken, Herdastaf och lager borrta. Ingen sträf pedant Vid sin foliant Kniper Satanas i svansen. Blicken, lugn och blid Vittnar om en tid, Högt berömd för toleransen. Men hvart bröst, en himmel, Höljd af stjernors hvimmel, Lik en vintergata strålar. Kors af ägta gull På den snöda mull Verldsförsakelserna målar. Så ull Elysd Byts min kammare, Stjernklar än i mulna stunder. Växlas föga ord, Går jag dock till bord Dagligen med Abrahams kunder, — Stråla, Nordens stjernat För din glans, hur gerna Med de män af Österlanden