Aftonbladet – 30 mars 1836, sida 2

RR RR Nya beslag på det litterära lurendrejeriet. Skånska korrespondenten, som gjort sig bekant för sitt berömliga hat emot lurendrejare af alla slag, har icke allenast riktat vederbörandes uppmärksamhet derpå, att stora upplag af de skånska lurendrejerierna på handelsvaror finnas i Lund, utan äfven undertiden haft ett vaksamt öga på de litterära smugglerierna i Upsala, och nyligen sjelf gjort ett beslag på ett gammalt litterärt lurendrejarebolag i sistnämnde stad. Rapporten derom, som läses i sista numret af Skånska korrespondenten, är nästan lika interessant Som Pprotokollerna i Krookska målet, och beslaget är icke mindre värdt än det Hagermanska i Ystad, hvarföre vi här införa den förra ordagrannt: Den tyska litteraturens välgörande inflytande på den syenska har länge varit rättvisligen erkändt; och för detta inflytande ha vi synnerligast bokpressarna i Upsala att tacka. Phosphoros och den fordna Upsaliska litteraturtidningen äro allmänt bekanta för sin tyska Schwurg m. m. och tyskeriet grep för några decennier sedan så väldigt omkring sig i vårt fådernesland, att sjelfva Tegner sjöng om sin lust att resa till Tyskland för att lära dikta sonetter till tidens ära. Med nya skolans upphörande och sedan vår litteratur kommit på en sjelfständigare fot, började man frukta att den tyska vitterheten och kritiken skulle rent af förgätas. Men detta har lyckligtvis ej inträffat. Svenska Litteraturföreningens tidning, som visserligen företrädesvis sysselsätter sig med svenska litterära produkter, lemnar dock ej sällan i refereranden eller recensioner icke blott besked om hvad Tysklands boklådor ypperst innehålla, utan meddelar äfven någongång dessa refereranden och recensioner i ordagrann öfversättning från tyska litteraturtidningar. Att de få gå och gälla som originella artiklar af svensk lärdom och svenskt snille, torde kanske i någon mån förtryta vår nationalstolthet, ty vi behöfva ej lysa med lånta fjedrar. Det kan dock visserligen lätt hända att öfversättaren glömmer att anföra den källa, hvarur han hämtat sin visdom, enär han förmodar att allmänheten ej har någon reda derpå eller ej vårdar sig om att göra några efterspaningar. Tilläfventyrs kunde det ock låta tänka sig, att de tyska recensenterna begått en liten stöld från de Svenske; men när det bär så illa till att de tyska uppsatserna äro några månader äldre än de svenska, och något underverk i detta fall ej gerna kan antagas, så måste här vara fråga om ingenting mer eller mindre än ett litterärt lurendrejeri, och att något sådant kan ske i den goda staden Upsala, bör förefalla hvar och en något underligt Läsaren fordrar att vi skola bevisa hvad vi sagt. Valan! förlidet år förekom i N:o 24 af Sv. Litt.-föreningens tidning en artikel om det Kejserliga biblioteket i Wien, hämtad, såsom artikelförfattaren säger, ur ?Geschichte-der Kajserl. Königl. hofbibliotek zu Wien, som har till författare förste Custoden vid hofbiblioteket, J. F. Edler von Mosel. Det sanna är, att artikeln är hämtad från ett tyskt blad, hvilket vi ej vilja göra oss besväret med att uppsöka, emedan vi äro lyckliga nog att kunna framlägga ett säkrare exempel på ofvanberörde recensionskonst. Nr 10 af Litt. Fören. Mars månad i år innehåller neml. öfver Das Haus Diisteriweg ; ein Geschichte aus der Gegenwart von FV. Alexis. Den svenske recensenten visar mycken sakkännedom och är noga bekant med den nyaste litteraturens heroer: ej under alltså, att han rycke litet på axlarna med Hr Wilbbald Alexis. Men al! ära är ty värr vansklig i denna verlden, . recensentäran icke undantagen. Ty slå vi upp Blätter fir litterarische Unterhaltung, Nr 12 och 13, Jatidning för en kritisk uppsats