Aftonbladet – 30 mars 1836, sida 2

motsatta vilkor; att kvarje föremål, till hvilket hydrooxygenmikroskopet skall appliceras, måste vara helt litet, och sjelfva föremålet kunna placeras nära focus af en stark ljustråle, samt att det är den skugga som objektet bildar i det ljus denna: stråle genom instrumentets tuber kastar på en mur eller tapet hvari objektet synes förstoradt. Denna omständighet borde redan varit tillräcklig att göra begripligt, det hela berättelsen var en hoax eller ett gyckel. Vi tro för öfrigt visserligen, att det endast var ögonblickets förvåning öfver de oerhörda uptäckterna, som lästes i den utländska jurnalen, men icke oförmågan att vid närmare efiersinnande inse, att sjelfva den optiska tillställningen var ett oting, som förledt berättaren i Allehanda, — och vi hade således visst icke vidare rört vid saken, som i sig sjelf är on fullkomlig bagatell, om icke Allehanda-berättaren 1 dag hade jåtit harmen öfver sitt misstag utbryta på Aftonbladet. Detta är så mycket mera obilligt, som redaktionen af Allehanda känner oss tillräckligt, för att veta, att ett så oskyldigt skämt, som det om månartikeln, ingalunga utgick ifrån något begär att skada Dagligt Allehanda. Våra läsare och Allehandaredaktionen sjelf, skola utan tvifvel lemna oss det vitsordet, att vi sällan uraktlåtit något tillfälle, då anledning förekommit, att fästa uppmärksamhet på artiklar af förtjenst i Alleh., och att vi deremot nästan aldrig fästat oss vid de anledningar, som der kunnat finnas till anmärkning. Detta har skett icke blott derföre, att vi strida för gemensamma grundsatser, utan äfven derföre, att vi hafva en för gammel personlig bekantskap och vänskap med ledamöterna af Allehandaredaktionen, för att låta den å vår sida rubbas af den lilla hetta och det naggande emot Aftonbladet, som icke så sällan förmärkes i Dagl. Alleh.; och detta är äfven anledningen hvarför vi, under förbebåll, att få opåtalt skrifva om månan, i fall något mer derifrån skulle förekomma, äfven för denna gången bjude vår flammande, men aktningsvärda vän ÅA. handen till fred, — om så behagas!