BETRAKTELSER ÖFVER TIDNINGEN SVENSKA MINERVAS BETAKTELSER VID : RIKSDAGENS SLUT. ij (Forts. från N:o 13.) Efter att hafva fulländat sin beskrifning om, förberedelserna till anslagsfrågornas pröfmng, säger: Minerva, att om Regeringen i tillräckligt god tid misstänkt, att åt sakerna kunde komma att gifvas en sådan. utveckling, så är det intet tvifvel underkastadt, att flerehanda säkerbetsmått hade deremot kunnat tagas. Ett af dem hade ofelbart blifvit, att annorlunda inrätta den Kongl. propositionen öm statsverkets behof, hvilken, i det skick den nu afgafs, uppenbarligen förutsatte helt andra opinioner bos Ständerna, än dem som verkehgen rådde, och en redebogenhet, fullt ut så stör om ej större, an den som visat sig de nästföregående Riksdagarne. Visserligen berättades det, att det uppskof som ägde rum med propositionens afgifvande, tillkom i och for någon dermed företagen ändring, till följe af de sig visande fenomener här och der på Riksdagshimmeln; men denua ändring var ej af besksffenhet att bereda åt det hela något gynsammare emottagande. Utan att bestrida möjligheten deraf att, såsom äfven vi hört berättas, den Kongl. propositionen nyss före dess fodelse, verkligen undergick någon förändring, kunna vi likväl icke inse hvaruti de dertill föranledande himmelstecken månde hestått, om man besinnar att den Kongl. propösitionön meddeltes vid sjelfva riksdagens opnande, och att dessförinnan nya opinioner gerna kunde hafva gjort sig gällande, särdeles som Utskotten icke ens via den tiden voro bildade. Saken har ock en annan osannolikhet emot sig. Öm man jemför i synnerhet slutet af Kongl. propositionen om — statsverkets behof vid: denna och föregående riksdag, finner man en märkelig Jikhet Då och nu fordrades omkring 3 millioner i extra statsanslag till ungefär enahanda andamål. Då och nu begärdes summan icke uti penningar, utan uti stats-obligationer. Då och nu ansågs allt kunna utgå utan direkt tillökning uti bevillmngen. — Då och nu ansågos de redan gällande grunderna derföre