e OM oe vv och sedan i Banken) i samma anda afgifven, fullständig och förtjenstfull reservation. Hr Helsiegius, då,-som altid sedermera, rik på bilder, yttrade bland annat: Jag erkänner vidare den sats, som på någon tid gjort sig gällande; att jordbruksnäringen är allas vår moder; men om man beständigt ökar födan för modren under det att man : glömmer att bota barnen för ältan, ifall de deraf besväras, skola desse sednare icke ega förmåga alt emottaga de rika flöden som komma ifrån modren, i följd af den, ökade födan. Modren skall deraf lida i första hard, och slutligen äfven barnen, sedan sjukdomen bryter sig sjelf, i saknad af låkare. Liknelsen, framkastad under värman af en diskussion; innefattar djupa sanningar, och bade väl tålt att betänkas; men strömmen var för stark att kunna emotstås. Hr Noreus från Fablun, Hr Ståhle från Helsingborg, till hvilka, efter vanan, slöto sig Hrr Leffler från Götheborg, Falkman från Malmö, Arosenius från Norrköping, Löfvenius från Nyköping och Richert från Wenersborg, l j t uppfordrade all deras förmåga att genomdrifva principen af lånets upptagande. Derunder gjorde Hr Ståhle en i sanning af honom oväntad definition på. landets inbyggare, som han indelade uti Upp-wSvear och Gözher. Han talade äfven om Skåne, som han. kallade Sverges sädesbod; sade att Skånes jordbrukare derpå uppoffrat förmögenhet och bragt sig i deras närvarande brydsamma stållnipvg, som han hkväl ej ansåg .ohjelplig, eller på något sätt vara vållad af misshushållning. Lyckligt om han härutinnan hade fullkomligt rått. Emelertid var striden allt för olika, och segren borde således ej blifva oviss. Likväl, och oaktadt Hrr Brovallius, Santesson, Hemberg, Petterson, Winberg, Lind-.: qvist, Köhler och Gezel.us voro frånvarande vid voteringen, beslöts, endast med 19 emot 17 eller rätteligen : endast med en rösts pluraltet, att lånet skulle komma ifråga att upptagas. : Kändt är att vid 1834 års riksdags början lånet ej änru kunnat erhållas på de villkor, ständerne bestämdt. Det är också ingen hemlighet huru, efter 1830 års riksdag, endast en viss fraktion affekterade lånets erhållande, och att deremot i allmänhet den autoritet, som dermed hade befattning, eller fullmäktige i riksgäldskontoret, icke serdeles, åtminstone icke mera än sjelfva orden i reglementet det föreskrefvo, intresserade sig för lånets indragning. De fingo också i sinom tid afsammafraktion uppbära bittra förebråelser för det, som det ungefarligen hette, de ej med orden äfven insupit andan af sina principalers mening. Nog af: ständerna sammankommo, och ingen inom representationen hördes yttra ett ord, uatmärkanmsde saknad af lånet. Beslutet derom stod likväl qvar i riksdagbeslutet. Hr Halling, den vi ej känpa annorlunda än som Riksdagsman, uppträdde i BorgareStåndet sista qvarttimman af motionstiden, den 1 Mars 1834, eller nära klockan 12 om naåtten, och väckte den mation hvarvid Minerva så mycket uppehållit sig, om inställsndet af all verkan af berörde beslut; förmenande. Minerva, att hela detta mål, från början ull slut, tillkommit för ett helt annat ändamål, an förebyggandet af det utländska lånet, eller för att på förhand framkalla en opinioasyttring emot alla låneförslagen, och särdeles emot yrkandet af medel till försvarsverkets materiel; och at framskaffa dessa medel genom bevillningens ökande, säger Minerva, visste man väl icke kunde på allvar komma i fråga. Detta säger Minerva den 3 Aug. då redan Ständerne 2:ne månader varit åtskiljde, efter att verkligen hafva beslutit, att ett extra anslag som beviljades, eller 800,000 Rdr i stället för begärte 3 millioner, skulle utgå genom bevillning. I denna del synes således Minerva vara illa underrättad. Motionären var för öfrigt den tiden ej ledamot af StatsUtskottet, utan blef det först längre fram under, Riks-, dagen, eller måhända närmare dess slut. Vi motsäga emedlertid icke Minerva deruti, att den underdåniga skrifvelsen, innefattande underrättelse att Ständernes beslut vid förra Riksdagen ow statslånets upptagande var återkalladt, år både kort och sinnrik; men deruti igenfiona vi hvad vi förut anmärkt: eå ofullkomlighet uti redakvonen hos Stats-Utskottet. En tölfällighet tillkom ock härulinnan och förrvärrade saken. Stats-Utskottet hade, efter 4 månaders dröjsmål, nu att besvara 2:ne motioner, nåra nog i motsatta syften. Friherre Boye, Ludvig, hade på Riddarhuset väckt moiion om fullförjande af det beslut, som Ständerne vi förra Riksdagen fattade, angående upptagande af ett utländsktlån, stort 2 millioner Rdr Hamb, Banko, att användas till lin för nedsatt ränta åt fastighetsägare, men hvilket beslut icke kunnat verkställas, derföre att de dervid fästade vilkor voro sådane att långifvarne icke kunnat derpå ingå. Då dessutom användandet, såsom blott partielt, icke eller vore af den allmänna nytta, att icke en både större och allmännare stod att vinna, föreslog Friberren, att Riksgäldskontoret måtte tillåtas, att för sådana vilkor, som lindrigast erhållas kunde, upptaga lånet, men att det sedermera måtte anslås till lånebiträde ät de hypotheksoch privat-Banks-institutioner, som kande formera as ach fnnac vara 4till deras camman.