Aftonbladet – 29 januari 1836, sida 2

ligen, i anseende till förbudet mot införsel af denna Vara, har måst insmuglas, till vinst för lurendrejaren, men förlust för både staten, som gått miste om tullipkomsten, och de talrika konsumenterne, som nu måste betala för varan nära dubbelt så mycket, som om den fått mot en lindrig tull införas. Ungefär samma förhållande är det ock med porcelänet; och då man betänker hvilket obetydligt antal arbetare dessa båda fabriksgrenar sysselsätta, så är det bedröfligt: nog att hela Svenska allmänheten skall så ytterst drygt beskattas å dessa artiklar. Om så icke vore, skulle fabrikanterne utan tvifvel genom förbättrade instrumenter, arbetsmetoder och modeller sätta sig i tillfälle att täfla med utlänningen. ! Äfven beloppet af andra bomullsväfnader än kattuner samt af linneväfnader, producerade å fahrikerne, är så yterst obetydligt (endast. 945,192 alvar), att det icke en gång utgör så mycket som utomlands ofta tillverkas på en enda medelmåttigt stor fabrik. Och likväl har denna tillverkningsgren att hugna sig, icke blott af en hög importtull, .utan äfven af förbud å en stor del artiklar, hvilket håller de simplare bomullslärfterna i jemnt dubbelt så högt pris hir som i England, och lägger en beskattning, i synnerhet på den fattigare delen af befolkningen, som säkert kan antagas till ett långt högre belopp än de kronoutskylder som de betala för sina personer. Sådant är äfven förhållandet med vårt: linne, om man jemfor det, vare sig i pris eller godhet, med det Irländska. Med den lätthet, som företer sig att odla lin i den Svenska jordmånen och den fördelaktiga afkastning som denna odling lemnar, derigenom alt jemväl fröen utgöra en vigtig handelsartikel, måste man i sanning beklaga att ingen enda person i Sverige ännu synes hafva förskaffat sig någon tillförlitlig kännedom om hela, tillverkningsech beredningssättet af det Irländska linnet, hvilket är vårt så utomordentligt öfverlägset, och hvaraf fabrikationen på de sednare åren stigit med en så förvånande hastighet, att man knappt skulle tro det, om man icke hade de officiella uppgifterne för ögonen. Det är detta nationallyte hos en stor delaf de bättre klasserna i vårt land, att låta sina barn skuffas och trängas om en knapp och mödosam ,bergning på embetsmannabanan, i stället att låta dem å utrikes orter förskaffa sig kunskaper i sådana näringsyrken och fabriksgrenar, som äro naturliga för vårt land, och derföre skulle kunna gifva en riklig, hedrande och oberoende bergning; det är detta national-lyte, för hvilket den Svenska nationen så länge fått och trohgtvis ännu länge får plikta med en fattigdom och industriell underlägsenhet, för hvilken vi hafva en klen tröst i den så mycket besjungna Lejonmärgen. . Hvad handtiverkerierna beträffar, så äro de meddelade uppgifterna icke tillräckliga, för att deraf draga nåra bestämda och ofelbara slutsatser, i afseende på valståndets tilleller aftagande i städerna. Likväl vill det af den omständigheten, att mästares antal något minskats; men gesällers och lärlingars deremot i större proportion vlltagit och ökat det hela af arbetspersonalen, synas att de nårvarande mästarne kommit i tillfälle att använda hvar och en flere arbetare, ech näringarne således i det hela konsoliderat sig, så framt man icke skulle antaga, att det uppgifna förhållandet äfven till någon del härleder sig derifrån, att gesäller nu mera än förr arbeta för egen räkning. i