Aftonbladet – 29 januari 1836, sida 2

aällld! MIUUIC all alctCLl IULUle 2DVUIIHUlllyadliUladUCl Halva 1 förtullats för. 462,7358 BR:dr och exporterats för 8022 R:dr. Bomulls-1mporten var 758,422 tb, och af Bomullsgarns dito 831,217 tb; det sednare 144,765 1b mindre än året förut. Vid de Mekaniska Bomullsspinnerierna producerades 328,074 tb. Värdet af Sidentil:verkningen var 499,441 Rdr, eli ler 21,796 Rdr mera än året förut. Kattunstr yckerrernes tillverkning gick i värde till I 91,178 Rdr. Socker! abrikationen var 4,864,430 tb socker och 2,764,234 tb sirap. 1834 införtullades 11,537,512 tb rått socker. Exporten af socker utgjorde 111,936 16; I I I således 217,094 tb mindre än året förut. Fobakoch Snus-tillverkningen bar uppgått till 3,124,091 Ib och ett värde af 877,911 Rdr. Liäderfabrikernes trillverkningar hafva stigit till 321,265 Rdr; importen af oberedda hudar uppgick till 1,805,093 tb. Värdet af Papperstillverkningen var 578,220 Rdr; 30,203 ris hafva blifvit exporterade och 2,102 ris imI porterade. — Porcelänstillverkningen har uppgått till 169,504 Rdr, delad ungefär tull hälften mellan Rörstrands och Gustafsbergs fabriker. Maschintillverkningar och mekaniska redskaper hafva; vid dertill inrättade fabriker, förfärdigats för 78,186 Rdr, utom vid Motala, hvarest tillverkningsvärdet blifvit uppgifvet till 118,638 Rdr. (Detta visar att uppgiften i denna del, så vidt den kan beräknas, från de öfriga fabrikerna måste vara högst felaktig, då man vet, att t. ex. ensanit vid Hr Owens verkstad förfärdigats årligen för ungefår samma värde som vid Motala. ) Husväfnads-industrien har, så vidt den kan beräknas, enligt uppgift från Konungens Befallningshafvande i Lånen å afstämplade samt till andra orter förpassade varor, utgjort tillsammans 4,098,422 alnar, hvaraf omkring 2-delar bomulls-, 3-del linnesamt 2-del vadmals och andra ylletyger. Dessutom 1,461,073 alnar band och 742,921 dukar. I Gefleborgs och Wester-Norrlands län 1,252,000 alnar lärft, 37,000 Lib lin och 40,000 härfvor hnnegarn. I Calmar län, diverse väfnader 300,600 alnar; i Hallands län 276,880 alnar, samt 40,000 par strumpor, och i de öfriga Länen tillsammans 153,950 alnar, hvilket gör för hela Riket 6,081,8352 alnar. Angående Handitverkerierne inhemtas, af ett genom KommerseKollegii försorg serskildt upprättadt sammandrag, att handtverkmästarnes antal i städerne minskats med 24, men gesällernas ökats med 19 och lärlingarnes med 29. Gerningsmän å landet hafva ökats, mästarne med 573 och lärlingarne med 247. Idkare af sådane handaslöjder, :som hvarken kunna hänföras till fabriker eller handtverkerier, hafva blifvit minskade med en, men deras arbetare och betjening ökade med 196. Bevillningen af handtverkerierza har utgjort 103,898 R:dr och för öfriga handaslöjder 22,630 R:dr. Förestående uppgifter visa i allmänhet, att slöjdindustrien på de sednare åren börjat blifva mer och mer föremål för omtankan och spekulationen, men tillika på hvilken utomordentligt låg ståndpunkt vssa delar deraf, och i synnerhet de, som varit skyddade af förbud och höga tullafgifter, befipna sig. Sjelfva numerären af den personal, som sysselsättes vid våra fabriker och manufakturier, och hvilken för år 1834 icke uppgick till. mera än 14,479, utgör i detta afseende ett mycket: talande bevis, om man jemför detta antal och dess förhållande till den öfriga populationen med det som eger rum, vare sigi Tyskland, Englard, Frankrike, Holland, Schweitz eller sjelfva Spanien och Italien. En ibland de omständigheter som härvid falla genast i ögonen är, att samteliga fabrikernas klädestillverkning endast uppgått till 632,663 alnar, då alntalet af vadmal och ylletyger som blifvit tillverkade genom den enskilta husfliten och förpassade till forsäljning å andra orter, ensamt inom Elfbergs län svgit till 843,065. När en gång fabriks-industrien hinner till samma punkt som uti andra länder, kan det likväl icke dragas i tvifvelsmål, att fabrikerne skola komma att leverera det simplare klädet ull så billiga priser, att äfven den stora mängden inom de arbetande klasserna finner sin fördel att köpa denna fastare vara, hellre än att sysselsätta sig med tillverkningen af vadmal. I allt fall ar det fäågnaöde att af den minskade ullimporten, oaktadt en ökad klädestillverkning, finna, det ullkulturen och schäferierna fortfara att gå betydligt framåt. Något, som äfven tydligt ådagalägger buru -föga förbud eller orimliga tullafgifter bidraga till näringarnes framsteg, är tillståndet med kattuns och porcelläns fabrikerna, då tillverkningen vid de förra uppgått endast till 91,178 R:dr, oaktadt kattun som utgör