Aftonbladet – 29 januari 1836, sida 2

NÄRMARE UPPLYSNINGAR OM APOTHEKET HVITA BJÖRNEN.? Hr Professoren Mosander har, i anledning af den försvarsskrift för egaren af Apotheket Hvita Björnen på Ladugårdslandet, som 1 Onsdags var införd i detta blad, begärt rum för en artikel, som försätter Hr Apothekaren Magdelos sak i en ganska ledsam dager. Läsaren finner deraf, att långt ifrån det de preparater, om hvilka. det förut meddelta undersökningsprotokollet handlar, voro de enda mot hvilka anmärkningar blifvit gjorda, hade vid sjelfva visitationen, af 20 artiklar som undersöktes, högst få befunnits dugliga, men de flesta underhaltiga. Vi glädja oss icke åt någons olycka, och skulle finna det ganska önskvärdt, om en rättvis anledning kunnat finnas till Hr Magdelos frikännande; men då, enligt de upplysningar, som i Hr Mosanders artikel meddelas, det är påtagligt, att flere af de undersökta medikamenterna voro med flit underhaltigt beredda och laboranten urskuldat sig med, att det skett på Apothekarens befallning, utan att sådsnt kunnat af denne förnekas, samt följaktligen verkligt svek synes hafva vaut med 1 spelet, hvilken rubrik också Sundhets-kollegii aktor gifvit åt Hr Magdelos förfarande; så ligger det utan tvifvel i allmänhetens intresse, att. sådana prof af egennytta och vårdslöshet vid medikamenters beredning, enär de ofta kunpa sätta menniskolif på spel, icke lemnas utan ansvar. Att Hr Magdelo förlorar sina privilegier, lärer. också vara utom all fråga; men han söker nu hos Kongl. Maj:t att få försälja dem, och om: detta beviljas, så har Hr Magdelo åtminstone i pekuniärt afsechde föga ondt af domen. — Professor Mosanders artikel lyder sålunda: Uti gårdagens nummer af Tidningen Det fjerde Aftonbladet finnes en insänd artikel, hvars författare haft för ändamil, att inför allmänna opinionen försvara, och om möjligt frikänna Apothekaren Magdelo för de tillvitelser, som emot honom blifvit gjorda: att å hans Capothek, vid en der nyligen anställd visitation, flera läkemedel bhfvit befunna dels illa, dels svekfullt tillredda. Att författaren oombedd företagit sig detta kinkiga bestyr är mer än troligt; att Tit. Magdelo och flera med honom helst skulle sett alltsammans, ogjordt, det är säkert, och hvad än författaren dermed kan vin