Aftonbladet – 7 januari 1836, sida 3

sina spalter, så hoppas jag rum lemnas der för mig till lika långa svar, som han får hålla tal. Jag utsätter emellertid mitt namn och förklarar honom för en föraktlig smädare allena, om han ej ock utsåtter sitt, så att allmänheten må kunna döma, hvem af oss söker bäst taga vara på en. dyrbar tid.? Tilhka får jag förklara, att detta och en litterärhistorisk uppsats sistl. sommar, i Skånska Korrespondenten, på de tjogta:s theologiska och prestsällskaper, som stftats i Sverige opåtalt i både frihetstiden och frivolitetstiden (eller Gustaf 1IT:s tid) samt predikan wid Skånska prestsällskapets första sammankomst är det enda, som i denna sak flutit ur min penna, och efter hvilka mina åtgärder härvid ega att bedömas. Jag har förbundit mig att strida, ej för stäppan men för ljuset, och står vid detta löfte, så länge jag lefver. Jag låter gerna en och annan embetsbroder, som finner sin lust deri, ställa sig in hos de prestvänner; som fordra att han skall spankulera bland deras mjölkbud, hellre än predika Guds rikes hemligheter, men tror ej att de ännu äro många, som bäfva för lberalismens hierarki. Låt oss få högt talas vid både i Lund och annorstädes om det, som i sekler utgjort Sveriges innersta lifskraft, under det andra högt tala om utrotandet af detsamma. Jag innesluter mig i deras ynnest, som kunnra finna sig manade att svara härå, hvilket må blifva höiligt eller hånande, alltsom den svarande hunnit eller icke hunnit den bildningsgrad, der man, med aktning för hvarandras personer, kan bekämpa hvarandras meningar. Westerstad d. 10 Dec. 1835. P. IVieselgren. Bristande utrymme nödgar oss, att till morgondagen uppskjuta de anmärkningar hvartill Hr Prostens skrift föranleder.