s (Insändt.) TIDSBETRAKTELSE, som öfvergår till ett solocolloquium. En medlem i den kristna församlingen, som mindes budet att akta på tidens tecken, såg upp åt höjderne och si: i Jemte eller nedanom Stagnelius satt en man och bad en bön till glömskans gudomlighet. Stagnelius bad ej, ty han visste att han skulle blott vinna ett minne bland dem, som älskade hans sång, och af dessa ville han ihågkommas. Men sedan den bedjande manner stärkt sig genom sin andakt, uppträdde han på kringliggande tingshögar, och ordade liberalism, så att makten började misstänksamt lyssua och folkets män sänkte ned sina vingar för honom och han satte sig på pappersdraken och for utöfver 2:ne länder och 1,009,000 jublade och prisade honom, då blott 1000 bland dem hört S:agnelii namn. Å Jemte eller nedanom Wahlenberg satt en man, mera uppriktig, och bad till Namnkunnighetens gudomlighet utom vetenskapens krets, der han var viss om minne all bön förutan, således på torgen och gatorna. Han aflade också hberalismens trosbekännelse och besteg den väldige pappersdraken, som tillbad vid hans fot, och 1,000,000 jublade och prisade honom, då blott 1000 bland dem hört Wahlenbergs namn. Och makten såg opinionens afgudar och tänkte: non sit alterius, qui tuus esse potest. (Blifve ej den en annans, sem kan varda din.) Kyrkan fick en vink och — de vordo prelater. Änpu stodo de på opinionens axlar; men då den verldsliga nådens dörr öppnades, vände de opinionen ryggen oeh skyndade in i thronsalens förmalr. Och opinionen knorrade. Men de hade blifvit andanrs män och skulle predika Evångelium för allt folk, således äfven för ungdom. Och de predikade för ungdom. Men hvad? Månrne Kristi evangehum? Nej, öinervas politik, som de tvenne talarne upphöjt ull Sveriges uteslutande prelatreligion. Nedkallades ej till slut välsignelse öfver ungdomen, som utsändes i verlden? En slöt med en skrattväckande allusion på en tidning, som upphört att prisa honom. Hvad sade då opwmionen, som burit dem fram på sina axlar? s oe AA fr 2 a. 1