Aftonbladet – 7 januari 1836, sida 3

Mo 4 7 hr och ge oss till ultra liberala tidningsskrifvare, då verlden ligger i våra händer, som den fordom låg i jesuiternas, hvilka en hvar i litteraturen hemmastadd vet, voro sin tids erkeliberale, som skrefvo mot satans obscuratism med flammande fraser.) Men kunna den nuvarande tanklöoshetens tankställare fordra, att man, utan att nämna ett ord, skall åse idkeliga sträfvanden att väcka samma opinion mot kyrkan, som träffas bland katolskt liberale, äfven i detland, der en Gustaf Wasa sjelf varit reformator till Statskyrkan; der en Gustaf II Adolf sjelf; just för denna samma statskyrka, offrat sitt lif — ty religiös kunde väl ingen hindra honom och Svenskarna från att vara, huru mägtig än Kejsaren i Wien kunde blilva? Fordrar man att Statens väktare skola, utan att ens tala med hvarandra derom, betrakta de steg som kunde tagas för att undergräfva det Konungsliga väldet, för att förbereda vag till införande af rättstillstånd, utan någon statsform? Och måste det blott vara fruktan för egna timliga förluster, som drifva presterna, i fall de börja fundera på hvad tiden kan mena med religion, utan, kyrka? Se ej de fleste, att ingen fara just kan vara för deras tid, och ser man ej pretssöner mest välja andra utkomstvägar? Men låter det sig ej antaga, alt presten kan ha fått i sitt hufvud, att detär lika omöjligt att göra sig af med kyrka och behålla religion, som att halshugga en kropp, med försäkran att man vill behålla lifvet qvar. Aunu ha vi ej alla hunnit att bli andeskådare, d. å. förmögne att ståda andar eller idcer, som ej ha en organism, hvati de kunna sig uppenbara. Och Bed. får förlåta mig, att jag ej tror, alt ens de tanklösaste af Aftonbladets läsare Jängre tro på spöken, d. ä. okroppsliga synbarheter, eller på möjligheten att bevara den himmelska ideen: rälttstil stånd, om den ej får reaiseras i en organism Stat, eller den himmelska idcen: reigion, om den ej har sin organism, sin kropp i en kyrka. Väl kunna tankarne vara delade om de olika slag af kyrkor, men förmodligen anse de fleste likväl vår Lutherska kyrka, i hvilken hela vår nationallära är uppammad, för den approximatilt bästa. Det skulle vara intressant om Red. med sina djupare insigter i kyrkohisterien, kunde visa de blodströmmar hon utgjutit för en bokstaf i theologernas egma meningar. Åt man utgjöt dylika i andra länder känna vi alla, och minga af oss känna, alt der utflutit lika stora blodströmmar för -en och annan liberal fras; så att man kan frestas tro, att der folket är vildt och rått, der yter alltid blod, pretexten må vara en theologisk eller liberalistisk dogm. Emedlertid kan jag försäkra Red., att BRed:s religiösa tendens börjat väcka ej blott presters, utan äfven folkets uppmärksamhet. Ty Red. bör minnas, att Svenska folket dock är ett Kristet folk och synes sträfva att allt mer bli ett Kristligt folk, och intet väl undervisadt skriftebarn är, som ej vet, i huru enkla ord det än uttalar sitt vetande, att det religiösa lifvet också behöfver sitt rättstillstånd, sitt samhälle, sin kyrka, der det kan få väckelse — emedan det ej vaknar af sig sjelft — näring — emedan det ock, som en ömtålig blomma, behöfver ljus och dagg samt ledning, emedan det lätt kan förirra sig till svärmeri å ena sidan och indifferentism å andra sidan. Man tycker att Aftonbladet sjelft, som jemt meddelar om hemska brott och samvetslöshet, och som instämmer i att lägga styrelsen detta till last, berde kunna fatta, att der behöfs mer än sanna tankar i böcker, som ej läras, och ömma känslor för dessa tankar, om der skall uppkomma en inre nödvändighet att handla rätt, att der behöfs en statsorganism, äfven för det inre, det moraliska lifvets utveckling och stadgande, öfver hvars renhet och rätthet man sedan må vaka lika så uppmärksamt, som den politiska oppositionen vakar öfver anslagens rälta användande i statsorganismen för det yttre rättstillståndet. Något formätet är det väl att försäkra, det medlen för detta ändamå! — dogmerna och mysterierna — ej duga. Låte man dem; som praktisera själsläkekonsten, sjelfve afgöra hvad medel, som verka säkrast för det goda ändamålet. Vi förstå ej huru Hr Hjertas snällpress är sammansatt, och huru han fungerar, men derföre har det ej fallit några prester in att klandra dess machineri, nöjda så länge vi få en vackert tryckt tiening. Samma undseende torde själasörjaren få vänta sig af dem, som ej törhända ens bekymrat sig om egen själavård, mycket mindre om andras, att de nemlhigen bedöma resultaterna, erkännande sig ej förstå, huru dessa kunna uppkomma af mysterier och trosartiklar. Vi vörda allmännveligen den konstitution för våra medborgerliga tidsförhållanden vi besvurit, och det troligen upprigtigare än de, som ej veta att om annat tala; men derföre torde vi ännu få anse, att den allmänvigtigaste af alla konstitutioner är — förbundet mellan Ziden och Evigheten. Skulle Red. erna upplåta åt Ins. i Skånska Posten